Hon som var singel i tusen år, men som slutligen träffade rätt. Hon som jobbar som mellanchef i stora kommunapparaten och tampas med *good enough?*tankar. Hon som ägnar fritiden (och lite till) åt sång. Det som finns inuti och det som syns utanpå. Jag.
fredag 23 september 2016
Så gott jag kan
Fredagkväll framför dataskärmen. Helt ok, faktiskt. J är hos en kompis, vi var och fikade efter jobbet. Mitt jobb. Han har ju inget, just nu. Hans bransch är ganska smal och det är inte lätt att få jobb, inte alls. Inte ens med 15 års erfarenhet. Det tär. På mig med, eftersom jag är som jag är. Känner in och smittas. Blir låg, när jag egentligen önskar att jag bara kunde vara uppmuntrande och glad, säga de där orden som gör det lättare för honom. Fast jag vet att det inte går och att det bästa jag kan göra är att bara finnas här. Så då gör jag det. Så gott jag kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som sagt, man kan bara göra så gott man kan, varken mer eller mindre. Huvudsaken är att du finns där...för honom.
SvaraRadera//Stinas bucket
Ja, vi finns för varandra. Det är fint :)
SvaraRadera