söndag 13 november 2016

novembertankar

Oj vad jag tänker mycket nu. Jäkla november. Jäkla vinterdepression. Jobbet är det som spökar. Jag känner att det skaver. I det stora hela trivs jag, det gör jag faktiskt, men det skaver. Det känns inte som att jag accepteras som jag är. Min ledarstil. Den är så väldigt annorlunda mot föregående chefs. Hon styrde, hade ett finger med överallt. Jag styr, men vill att folk tänker själva. Tar ansvar, växer. Jag vill hålla i det övergripande, men jag vill inte detaljstyra. Jag vill inte behöva tala om varenda sak som ska göras. Inte på ett ställe där allting fungerat bra i 20 år. Men de är så vana att bli detaljstyrda att de blir stressade när jag vill att de ska tänka själva. De tycker det är förvirrande (min tolkning). Och då blir jag osäker, eftersom jag ju tenderar att vilja vara duktig flicka och få alla nöjda, och blir förmodligen väldigt luddig. Så. Jag behöver bli säkrare på vad jag tycker är rätt. Mer chef, mer bestämd på hur jag tycker det ska vara. Gillar de det inte, då får det vara så. Jag kan inte vara en chef som detaljstyr, det är inte min styrka. Jag blir bara snurrig.
På torsdag och fredag ska jag på kurs. En specialkurs för nya chefer, inom min bransch. Det känns skönt att få träffa andra i samma situation. Få ventilera. För jag känner mig jäkligt ensam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar