Sitter här i soffan, där en sensommarförkylning hållit mig gisslan de senaste dagarna. Ensam i lägenheten. För en liten stund sedan följde jag honom ner till taxin. Tio dagar ska han vara borta. Vi har varit ifrån varandra så länge förut, men då är det jag som rest. Jag har aldrig varit själv hemma så länge sedan vi träffades.
Men det känns okej. Det är fint att få längta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar