måndag 26 juni 2017

HSP-tankar

Sitter hemma och jobbar och hamnar förstås på Facebook lite nu och då. Läser en del inlägg i grupper jag är med i och fastnar för ett. Det är skrivet i en av HSP-grupperna. Jag brukar oftast inte orka läsa dem, eftersom de till största del består antingen av (enligt mig) andligt flum eller klagomål över hur jobbigt allting är, men det här var intressant. Inläggsskrivaren problematiserade just det jag tänkt flera gånger, vilka är HSP och vilka har eg en psykisk problematik, men misstar den för HSP? Visst, jag inser att de två ofta kan gå hand i hand. Vi högkänsliga tenderar ju att bli överväldigade och få utmattningsdepressioner innan vi lär oss hantera och acceptera oss själva, men när man läser i de där grupperna så ser man så många som nog egentligen skulle behöva mer och annan hjälp. Jag menar, HSP är ju inte en störning eller något syndrom. Det är ett personlighetsdrag. Visst kan det vara jobbigt, jag har tyckt det, särskilt innan jag stötte på begreppet och insåg att det var därför jag reagerade som jag gjorde på olika företeelser och inte orkade lika mycket som "de duktiga" människorna i min omgivning, men nu ser jag nästan bara fördelar. Eller snarare, acceptans. Det är så här jag är, planerar jag inte in vila och återhämtning så skiter det sig.
Sen tar jag ju inte in allt hela tiden. Blir det för mycket, när det är situationer då man förväntas känna en massa, så är det som att jag stänger av och känner ingenting istället. Nu snackar vi trauman, typ dödsfall. Då blir det jättekonstigt och jag känner mig som att jag låtsas. Precis så upplevde hen som skrev inlägget också, vilket var himla intressant.
Nu hittar jag inte inlägget. Synd

söndag 25 juni 2017

Delmål och längtan

Idag var det vägdag. Minus 1,1 kilo. Bra, tycker jag, med tanke på sjukdom och att jag knappt rört på mig alls de senaste två veckorna. Dessutom klarade jag mitt delmål, vilket gör mig vansinnigt nöjd. Mitt nya delmål är fyra kilo till semesterns slut, det borde jag fixa.

Fem arbetsdagar kvar. Jag längtar galet mycket till semestern. Bara få vara. Ha tid att gå långa promenader, börja springa igen, läsa böcker i en park, mysa i soffan med J, testa massa olika glassrecept (mest nyttiga!), sovmorgnar. Inga tider att passa. Det är allt jag begär! Jag behöver inga flashiga resor eller sånt, resa får jag ju sen ändå. Bara jag får sol, värme och sovmorgnar.

lördag 24 juni 2017

dagen efter midsommar

Äntligen orkade jag ut på morgonpromenad. Längtar till semestern, när jag kan göra saker i min egen dygnsrytm. Fördelen med att inte ha planerat några resor är att det blir lättare att hålla dieten. Jag räknar inte med några stora siffror imorgon, kanske det till och med blir plus. Men det är ok, bara att ta tag i det. Jag vet att jag skött maten, jag fortsätter med det och kommer igång ordentligt med träningen, så blir det bra.

Midsommar spenderades med grill på innergården, middag i lägenheten, hemgjord glass och brädspel. Och lite obekväma diskussioner. Några vänner var här, jag gillar dem, men deras åsikter om saker ibland.. Jag tycker de är lite trångsynta. Och jag tror de tycker att jag är naiv. Naiv och lite pk, fast då får de tycka det. Övrigt var det väldigt trevligt.

tisdag 20 juni 2017

Vila

Två dagar av jobb och jag är helt slut. Dissade både fest på jobbet och Rob Zombie på Grönan för att bara vara hemma. Mitt efter-semestern-löfte blir att sluta prioritera jobb framför roligheter. Å andra sidan måste jag prioritera ta-det-lugnt just nu, för att må bra. Men jag tänker att det löser sig i slutändan.

söndag 18 juni 2017

impulskontroll noll

Jag har köpt en glassmaskin. Spontant. Eller, kanske inte. Jag har funderat på det ett tag. Den har inte kommit än, jag klickade hem den igår. På mediamarktkortet jag har sen vi köpte diskmaskinen. Den var inte jättebillig, men har å andra sidan fått bäst i test överallt. Själva glassen tar bara en timme att göra och man måste inte frysa smeten innan. OCH JAG ÄLSKAR GLASS! Nu kan jag (snart) göra egen glass med färska bär och kvarg, det är ju helt perfekt! Ingår i dieten, till och med.
Idag orkade jag ut och gå imorse, förresten. 45 minuter fick jag ihop, bra för att ha varit helt soffbunden i flera dagar. Nu har jag lite tajt i luftrören igen, men det handlar nog mest om att jag slarvat med inhalatorn.

För övrigt verkar det som att det blir fint väder på midsommar. Blir nog grill med kompisar, vi ska bara komma på vart. Lugnt blir det i alla fall. Tänker inte sabba planen mer än den redan sabbats, med den uteblivna motionen. Får ta med lite bubbelvatten istället för annat bubbel!

fredag 16 juni 2017

Surprise!

Det är väl inte så konstigt. Efter att ha fått nytt jobb, sagt upp mig, berättat för kollegor, varit på möte med facket och fortfarande få lite insinuanta pikar från styrelsen om att jag "ställt till det" för dem, så hade det snarare varit konstigt om inte förkylningen, som legat på lur, skulle bryta ut. Naturligtvis har den satt sig i luftrören, för det gör den ju jämt. Så här sitter jag i soffan, tittar på skämstv (Biggest Loser) och flämtar efter luft. Utan ett uns av dåligt samvete för att jag inte är på jobbet.
Det som är allra tråkigast är att jag inte kan träna. Risken är väl att det inte går lika bra på vågen nästa gång, men det är ok. Herregud, jag har ju gått ner massor, lite måste det få plana ut. Och jag sköter maten som jag ska.
J är ute på ärende och ärligt talat är det skönt att vara hemma själv. Jag är ju inte det så ofta. Lite är jag orolig för det, att det ska bli slentrian i att vara hemma tillsammans. För det är ju lite det redan. Vi sitter hemma, han vid datorn, jag i soffan eller i tredje rummet. Vi möts vid måltiderna, framför tv-serier. Jag vet, jag förstår ju hur han mår, varför, och jag klandrar honom inte, men det är jobbigt att se någon man tycker om må dåligt. Och även om jag vet, har varit där själv, så kan jag inte låta bli att bli lite irriterad, lite uppgiven ibland. Vi är fortfarande fysiska, mycket pussar, kramar, ta på varandra, men det leder oftast inte så mycket längre just nu. Han bekräftar mig och jag vet att han älskar mig. Jag bara hoppas och hoppas att han kan få en framgång snart, jobb eller uppdrag, som drar upp honom lite. Önskar att den här sommaren kan få bli en där vi i alla fall gör saker på hemmaplan, även om det inte blir några långväga resor. För visst, jag kan göra saker själv, utan honom, med kompisar, och det gör jag också. Ganska mycket. Men jag vill ju göra saker med honom. Också.

söndag 11 juni 2017

Minus

Tre kilo till. 6,2 kilo på fyra veckor. Trots att det gått sådär med motion de senaste två. Nu blir jag jättepepp att köra på, med träning och allt! Fattar ju att det inte kommer gå så här bra hela tiden, men fasen vad skönt med resultat såhär i början! Så jäkla jobbigt är det inte ens. Mest meckigt om man ska äta nån annanstans än hemma, men sallad och nåt protein funkar ju alltid.

lördag 10 juni 2017

skolk och samvete

Skolkar från kören idag. Jag är förkyld, men kanske inte så förkyld att jag inte skulle kunnat vara där. Men jag behövde en paus. Ett break, det har varit mycket den här veckan, både i tid och i sinne. Jag är fortfarande lite stressad över att inte riktigt veta hur det ska lösa sig i augusti, men jag vet att det gör det. På något sätt.
Jag vet att jobbet jag fått inte är easy peasy alls, men jag hoppas verkligen att den minskade restiden och att slippa gå på schema, kommer att avhjälpa den här förlamande tröttheten. Att gå ner i vikt och komma i form gör nog sitt till och det blir också lättare när jag har jobbet nära.

Förut fick jag alltid dåligt samvete när jag tog sådana här fridagar. Det får jag fortfarande, men inte lika mycket. Jag vet ju att jag behöver dem för att inte krascha totalt. Det trista är väl att jag känner att jag måste överdriva fysiska besvär, men jag litar inte på att andra förstår. Eller att de accepterar det. Har man inte de här problemen så är det svårt, jag fattar det. Och så blir det att jag hittar på lite istället och får dåligt samvete för att jag inte är sanningsenlig. Men vad fasen. Jag vet ju att jag behöver det, så nu släpper jag det här.

torsdag 8 juni 2017

toppen och lite äsch

Jag fick det. Det är skitkul och lite läskigt, för det är inget glassarjobb. Det handlar om att rulla upp skjortärmarna och ta i, men jag gillar ju det. Gillar att vara underdog, få vara med och bygga något. Få vara del av ett team, som i alla fall vid första anblicken verkar bli ett riktigt bra ett.

Men så var det ju det där andra. Att säga upp sig. Det mottogs väl inte med jubelrop direkt. Och jag förstår dem. Det är inte alls bra timing, med semestrar och elände i sikte. Så det var jobbigt, jag som avskyr att vara till besvär och att göra andra besvikna. Fast vad fasen. Jag måste ju faktiskt tänka på mis själv i första hand. Tretusen mer i lön, gångavstånd till jobbet, slippa jobba solo. Få fokusera på den del av jobbet jag tycker är intressantast. Bra kollegor, vad det verkar.

Nu sova och kurera förkylning.

söndag 4 juni 2017

lång veckas färd mot fredag

Så kändes det denna veckan.
Efter måndagens haveri ordnade det väl upp sig i och för sig. Vi hade avslutningsgrej på jobbet, som gick bra trots regn och elände som tvingade oss att flytta in hela spektaklet. Efter det var det som att luften gick ur oss lite och vi har tagit det ganska lugnt, så lugnt man nu kan ta det på mitt jobb.
Jag har varit trött, som vanligt. Nu i helgen har jag inte ens vaknat vid åtta, som jag brukar, utan sovit som en stock till halvelva. Helgen har gått helt i vilans tecken. Vi var och kollade en världskänd komiker på Globen i lördags, men annars har vi varit hemma. J sitter vid datorn, jag ligger i soffan och tittar på tv. Igår såg jag "sockerfilmen", om en man som bestämmer sig för att äta lika mycket socker som en normal australiensare får i sig dagligen. Han vill se vad som händer med kroppen. Ingen skräpmat eller godis, bara "nyttig" mat, som gemene man äter. 40 sockerbitar om dagen skulle han få i sig, vilket visade sig inte alls vara svårt. Det finns socker i det mesta. Han mådde inte alls bra i slutändan. Känns rätt bra att äta en sockerfri kost just nu, även om jag egentligen tror mer på måttlighet.
Nu är dock helgen slut. Imorrn är det jobb, sen en extra ledig dag, hurra! Just det, fest på kvällen imorrn också, på ett museum här i stan. Man ska klä sig i tema, olika eror. Jag siktar på 40-tal, eftersom J har en förkärlek för den typen av kläder. Kan ju vara kul att matcha lite, tänker jag.

Och just det, ska på tredje intervjun på onsdag, med chefens chef. Fortsätt håll tummarna, det har ju funkat hittills!