Sitter hemma och jobbar och hamnar förstås på Facebook lite nu och då. Läser en del inlägg i grupper jag är med i och fastnar för ett. Det är skrivet i en av HSP-grupperna. Jag brukar oftast inte orka läsa dem, eftersom de till största del består antingen av (enligt mig) andligt flum eller klagomål över hur jobbigt allting är, men det här var intressant. Inläggsskrivaren problematiserade just det jag tänkt flera gånger, vilka är HSP och vilka har eg en psykisk problematik, men misstar den för HSP? Visst, jag inser att de två ofta kan gå hand i hand. Vi högkänsliga tenderar ju att bli överväldigade och få utmattningsdepressioner innan vi lär oss hantera och acceptera oss själva, men när man läser i de där grupperna så ser man så många som nog egentligen skulle behöva mer och annan hjälp. Jag menar, HSP är ju inte en störning eller något syndrom. Det är ett personlighetsdrag. Visst kan det vara jobbigt, jag har tyckt det, särskilt innan jag stötte på begreppet och insåg att det var därför jag reagerade som jag gjorde på olika företeelser och inte orkade lika mycket som "de duktiga" människorna i min omgivning, men nu ser jag nästan bara fördelar. Eller snarare, acceptans. Det är så här jag är, planerar jag inte in vila och återhämtning så skiter det sig.
Sen tar jag ju inte in allt hela tiden. Blir det för mycket, när det är situationer då man förväntas känna en massa, så är det som att jag stänger av och känner ingenting istället. Nu snackar vi trauman, typ dödsfall. Då blir det jättekonstigt och jag känner mig som att jag låtsas. Precis så upplevde hen som skrev inlägget också, vilket var himla intressant.
Nu hittar jag inte inlägget. Synd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar