fredag 29 december 2017

Åh doktorn

Ringde till slut till vårdcentralen och fick en tid hos doktorn samma dag. Idag, alltså.
Doktorn kollade syresättning i blodet, lyssnade på lungorna, knackade på ryggen, tog tempen, tittade i halsen och kom fram till att jag inte var speciellt sjuk. I alla fall har jag ingen infektion, utan lider mest av sviterna från sjukdomseländet tidigare i december. Jag fick hostmedicin utskrivet och ok på lågintensiv träning.
För nu vill jag komma igång. Jag saknar träningen. Jag saknar att träningen är något självklart. Jag saknar känslan av att löpningen rensar skallen, längtan att få komma ut. Att ta ut sig. Kroppen vill nu, men jag inser att det får bli långsamma promenader till att börja med.

Och så nyår då. Firar med ett annat par, där den kvinnliga delen av paret har ett visst kontrollbehov när det gäller maten. Sen kom det till ytterligare ett par och det skulle delas upp maträtter och skapas messengergrupper och oj, vad trött jag blev. Fast sen kom vi hem och åt mat och då kändes det rätt kul ändå, efter en liten stund. Jag gillar ju egentligen inte de här uppsjåsade högtiderna. Nyår gör mig ganska melankolisk. Men, god mat, lite spel och några glas bubbel kan jag väl stå ut med.

onsdag 27 december 2017

dagen efter annandagen

Gått en promenad på ca 40 minuter, i 12-minuterstempo, och blivit helt färdig. Även om halsontet försvunnit är jag nog inte helt ok, trots allt. Det var skönt att komma ut i alla fall.
Vi har ätit, inte julmat utan pasta med kyckling och ajvar. Jag tog broccoli istället för pasta, i ett försök att vara nyttig. Jag har faktiskt inte helt spårat ur under jul, vilket känns bra då jag inte kan träna för tillfället, utan ätit mest mat. Lite fudge och någon lussebulle, men inga enorma mängder.
Hade ju nån slags tanke att få äta vad jag ville under julafton och juldag och sedan vara nyttig. Det har väl gått sådär, igår slank det ner några lakritskolor och en bit pumpapaj och idag lite lakritschoklad. Men, som sagt, inte helt urspårat.
Just nu sitter jag med färg i håret. Om det ska sjungas i tv ska väl håret vara enfärgat, utväxten jag hade nu var inte att leka med. För att inte tala om alla dessa silvertrådar som börjar synas både här och där. Tio minuter till tror jag, sedan ska det sköljas ur.

efter-jullugnet

Lugnet har spridit sig över lägenheten. Alla svärföräldrar har åkte hem. Det var trevligt att ha dem här, men skönt att få vara själva igen. Katterna var nöjda, särskilt den stora röda, som haft sitt tillhåll under vår säng de senaste dagarna. Kommit fram och ätit, visserligen, men dragit sig tillbaka ganska snabbt. Igår låg han nöjt i fåtöljen och snarkade när vi tittade på film. Hobbit. Det är tradition, alla Hobbitfilmerna och alla Sagan om Ringenfilmerna. Jag fick ett smycke från Hobbitfilmen i julklapp av J, halsbandet som den kvinnliga alven har. Han fick en fotomugg med kattgrisarna på av mig, samt en prenumeration på en filmtidning. Vi var nöjda och glada båda två.
Det var helt klart en lyckträff att ha min mamma och J's mor med sambo här samtidigt. De fann varandra och kunde underhålla varann hur bra som helst.
Nu har vi ett tomt hem och ett fullt kylskåp och ledigt fram till den 8e januari. Bara min förkylning försvinner blir allt helt perfekt!

lördag 23 december 2017

Dan före dan

Skinkan är griljerad. Fudge kokad, även om en omgång blev mer kola än fudge. Köttbullar rullade och stekta, inte av mig, men av svärmor. Igår bakade jag lussebullar och städade som aldrig förr. Kylen är så proppfull att det knappt ryms en prinskorv till därinne.
Svärmor med sambo är redan här, imorgon kommer min mamma. Det är roligt att ha dem här över jul, lika skönt är det att de allihopa åker på annandagen. Då väntar nästan två veckor ledigt och jag hoppas min hosta går över så jag kan träna snart igen.

måndag 11 december 2017

jobbsnack

Jobbat på jobbet idag. Därmed inte sagt att jag gjort nåt av värde. Jodå. Jag fick en del gjort, faktiskt. Har pratat med folk framförallt, det känns som att det är det jag behövs mest för just nu. Så har jag varit på möte förstås. Det är jag ju typ jämt. Imorrn är det möten hela dagen och så avslutar vi med en anställningsintervju. Det blir toppen det.
Jag hade tänkte sluta tidigt idag, men det blev inte så. Blir sällan så. Men jag jobbade inte över i alla fall. Och snart är det semester! Drygt två veckor, det ska bli galet skönt!

söndag 10 december 2017

Hur går det med dieten då?

Jo, tackar som frågar. Det går sisådär. Har haft rätt usel karaktär senaste veckorna, men lyckades ha gått ner 1,5 kilo sen sist. Det gav inspiration, förstås. Så nu ska jag vara toknoga fram till jul. Äta vad jag vill julafton och juldagen, plus nyårsafton och nyårsdagen, men i övrigt hålla mig på mattan. Och träna.. Nu är jag ju fortfarande hostig och eländig, men snart ska jag väl kunna promenera i alla fall. Som det ser ut nu är jag hyfsat långledig under jul och nyår, så då jäklar ska här kommas igång! Nu är det liksom bara typ sex kilo kvar till jag är nöjd (då har jag gått ner ca 21 kg) och jag tror det får räcka så. Sen har jag ju alla matlistor kvar, så det går ju att köra vidare, fast med lite större flexibilitet.

hemmasöndag

Varvar hemmafix med pauser i soffan. Jag blir fortfarande helt slut av att vara uppe och aktivera mig, men hostar inte lika mycket som förut. Fortfarande är jag skakig som en koffeinstinn kontorist, men det blir bättre, jag känner det.
En sak önskar jag och det är att J kunde engagera sig lite mer i hemmet. Att vi kunde fixa tillsammans. Men det är svårt. Vi är väldigt olika när vi ska göra saker. Han vill tänka, ta tid på sig, ser ofta svårigheterna, fastnar på detaljer. När jag har kommit på något vill jag göra det på en gång. Tänker att det är väl bara att testa, blir det fel får vi göra om. Ser helheten.
Därav vårt första egentliga gräl i somras, i samband med målningen.
Har ni läst "omgiven av idioter"? Jag är gul. Han är blå. Gissa om vi krockar...

Men det är egentligen ett ickeproblem. Det funkar rätt bra ändå, med fixet. Tur att vi har hyfsat lik inredningssmak i alla fall. Hade ju varit jobbigt om nån av oss var rysch-pyschstuket.

Nu tänkte jag ta fram symaskinen. Wish me luck...

fredag 8 december 2017

back to life

På väg tillbaka efter en vecka i sjuksängen. Idag vände det, kanske för att jag sov nästan hela dagen igår. Även om jag fortfarande hostar så jag får träningsvärk i revbenen, så kändes det bättre när jag vaknade imorse.
Så nu kanske jag har ork att fixa lite här hemma i helgen. Vi firar ju jul här i år. J's mor med sambo kommer upp och min mamma kommer ner. Det blir svensk jul den 24e och amerikansk jul den 25e. J är uppvuxen på andra sidan Atlanten och kan inte leva utan kalkon i julhelgen. Jag kan inte leva utan en riktigt god (självklart ekologisk!) julskinka och matjessill, för att inte tala om jansson, så vi kör dubbelt. Dags att skriva listor, med andra ord.

måndag 4 december 2017

Hemmajobb

Så fort jag pratar hostar jag. Det, kombinerat med lite feber och allmänt skrutt, gjorde att jag valde att stanna hemma. Har småjobbat lite med ett par grejer, men inte direkt överansträngt mig. Har suttit i soffan en hel del också, med en stor tekopp i handen. Sen pratade jag en stund med min kollega. Vi är lite slutkörda, både hon och jag. Det är väl därför jag blivit sjuk nu. Vi har gått en man kort i vårt ledningsteam hela hösten och det börjar märkas. Det är inte direkt världens lättaste arbetsplatser vi har att hålla reda på heller.

söndag 3 december 2017

Rapport från soffan

Skriver jag bara när jag är sjuk?
Det verkar onekligen så, för här sitter jag i soffan med bronkithosta och feber. Trodde jag verkligen att jag skulle klara mig hela hösten?
Jag antar att jag kan jobba hemma imorgon, även om det innebär att jag får ställa in en del möten, men sen får jag bli frisk. Behöver vara på jobbet iaf i tre dagar denna vecka. Det går inte riktigt att vara sjuk när man är chef.
Igår genomförde jag ett gig, med begynnande luftrörskatarr. Rätt nöjd med mig själv ändå, att jag faktiskt kan leverera när det gäller.
Livet rullar på. Jobb och sång och däremellan mest soffhäng. Vi är rätt sega bägge två, så hemmet ser ut därefter. Dags att ta tag i det nu och bära upp julgrejerna från källaren.

onsdag 15 november 2017

paus

Har varit hängig i några dagar. Inte direkt sjuk, mest lite håglös, trött och liksom gungig. Men så har jag ju ett jobb där det är svårt att bara stanna hemma, så jag har liksom jobbat lite light. Tagit sovmorgon ena dagen och gjort precis tvärtom idag, haft ett möte på morgonen och sedan gungat hem. Legat i sängen och i soffan, med katter på magen och bredvid. En kopp kaffe på soffbordet och Jordskott på svtplay.
Sen kom J hem med indiskt. Det funkar med matplanen, om man tar sizlar och inte äter riset.
Imorrn planerar jag att må bra.

lördag 11 november 2017

Lördag lördag

Tidig lördag eftermiddag. Hittills har jag uträttat ungefär ingenting, vilket är helt i linje med planeringen.
Jag älskar lördagsmorgnar. Vakna till, titta på klockan. Somna om. Smyga upp och mata djuren, krypa ner igen. Ligga och läsa internet bredvid en varm kropp. Klappa djuren, som kommer upp i sängen efter frukost.
Gå upp, laga frukost, koka kaffe och slöa i soffan framför diverse lättittad serie.
Stanna i soffan och dricka mer kaffe. Läsa en bok, spela idiotiska mobilspel.
Koka en kanna kaffe till, sätta på en tvätt. Förflytta sig till datorn.
Där är vi nu.
Om en stund blir det liten promenad och handla finbröd inför kvällen, då det ska spelas spel. Och så ska jag göra massa körgrejer. Bra dag.

lördag 28 oktober 2017

life goes on and on..

Varit borta och kommit hem. Haft det, på det stora hela, väldigt bra.
Som vanligt kommer jag alldeles för snabbt in i vardagen och jobbet och det är nästan som att det aldrig hänt. Eller i alla fall var väldigt länge sedan.
Planen nu är att ta hand om mig. Äta bra igen, komma igång med träningen, samt inte boka almanackan för full under veckorna. Och förstås, inte jobba mer än 40 timmar i veckan. Det går ganska bra, i alla fall maten. Och jag har inte jobbat över allt för mycket.
Nu är det bara nytt gym, samt stenkoll på almanackan, kvar.

Hemma vill jag göra mycket, men orkar desto mindre. Lite tufft när man vaknar med huvudvärk på lördagmorgon, nånstans ser jag det som ett tecken. Jag tror att det betyder att jag ska sitta i soffan, med två slöa katter, i princip hela dagen och kolla på serier. Så det har jag gjort. Förutom en kortare promenad i fuktig, syrerik höstluft.

Imorgon kanske det blir mera gjort. Eller inte.

söndag 24 september 2017

avslutning och förberedelse

En och en halv vecka kvar. Sen är jag på andra sidan Atlanten.
Kommande vecka är galen. Nånting varje kväll, jag kroknar redan. Men jag ska försöka ta ut lite tid under veckan, onsdag och fredag. Sitta nere på fiket och jobba, ta det lite lugnt. Hämta andan. För jag vet hur det blir om jag inte gör det.
Idag är det en sån där "göra-ingenting"dag. Sov inte så länge, men låg kvar i sängen bredvid J. Smög upp efter en stund och förberedde kaffet tills han skulle vakna. Gjorde äggröra och åt till American Horror Story. Matade katterna, som lät som om de inte fått mat på ett år eller två. Om en stund, när telefonen laddat lite, ska jag ta en springtur. En långsam, i behagligt tempo. Runda av veckan. Ladda för nästa.

onsdag 20 september 2017

Jag är en lat jävel.

Något jag verkligen gillar är när jag hittar saker som förenklar min vardag. Som igår.
I min matplan dessa veckor har jag "grönsaksris", ris som ska kokas med morötter, rotselleri och purjo. Ni förstår att detta tarvar en hel del hackande. Hackande tar tid, något som jag just nu har ganska ont om på kvällarna.
Förstå därför min glädje när jag på Coop hittar en påse med färdighackade grönsaker i små, små bitar! Visserligen morot, palsternacka och gul lök, men hey! Same, same, liksom! Good enough.

söndag 17 september 2017

det går rätt bra, ändå.

Tretton och ett halvt kilo. Rätt bra ändå, på arton veckor. Idag har jag ätit choklad. Det var gott, men nu är det fullt fokus igen!
Ska få till fler promenader bara.

fredag 15 september 2017

round and round...

Men alltså, livet. Jag hinner inte med. Läser era bloggar, med nöd och näppe, men skriva själv finns det helt enkelt ingen tid till.
Det rullar på annars. Massor på jobbet, massor på kören. Jag försöker prioritera och framförallt, inte ha dåligt samvete över prioriteringarna. J har fått jobb, äntligen. Galet anställningsavtal, men det är det ju hela tiden i den där branschen. Jag lyckas vara ganska duktig med matplanen, träningsplanen har gått helt åt skogen denna vecka. Nya tag nästa vecka! Hoppas jag inte gått upp i alla fall, på söndag. Jag tycker i alla fall bättre om mig själv i spegeln nu.

lördag 2 september 2017

lördag, igen

Det där med att gå fram och tillbaka till jobbet gick väl sådär. Tillbaka har jag gått några gånger, men jäklar vad trött jag varit på morgnarna. Tanken att gå har funnits, jag har till och med ställt klockan, men ställt om den när jag vaknat på småtimmarna för att gå på toaletten.
Nästa vecka måste jag, nej vill jag, gå på morgnarna, för på eftermiddagarna/kvällarna kommer jag inte hinna. Är uppbokad varje kväll nästa vecka, vilket stressar mig lite redan nu. Jag har dock redan flaggat för ev frånvaro på tisdagens stämrep. Det är viktigt, men det är min hälsa också.
Som tur är har jag hela helgen på mig att ta det lugnt och vila. Ikväll kör vi spelkväll och middag med vänner, imorgon har vi inga planer alls. Tänker mig en lång, långsam löprunda nån gång under dagen och sedan en varm dusch och ansiktsmask.
Igår var jag förresten på massage. Stressade dit, ironiskt nog, eftersom jag som vanligt var sen från jobbet. Det var hursomhelst skönt och ganska billigt. Jag lär boka tid där igen.

lördag 26 augusti 2017

sovmorgon och allmänna funderingar

Hur underbart är det inte att vakna till, gå upp på toa, för att sedan gosa ner sig i sängen igen. Så länge man vill!
Får inte jag göra detta minst en dag på helgen, så blir jag olycklig. Som tur var fick jag göra det idag. Jag sitter fortfarande med pyjamasbyxor på, men ska väl snart byta dem mot ett par tights. Planen är att ta en kortare (typ 4 km) powerwalk idag, eftersom jag sprang igår. Ska få till att springa imorgon också, har jag tänkt, någonstans mellan frukostbio och grillmiddag ute hos faderskapet.
Nästa vecka tänker jag gå till och från jobbet. Mitt SL-kort har gått ut och jag tänker testa reskassa istället för 30-dagars. Ska ladda med 500 och se vart det räcker. Har ju även tänkt transportspringa en del, så det kanske är dags att packa upp löparryggsäcken!
Något annat jag funderar på är att äta mer vegetariskt. Eller lakto-ovo, om man ska vara noga. Men i alla fall utesluta köttet mer. Det är inte helt lätt så länge jag håller mig till den här kostplanen, men nån gång är jag väl klar. Jag vill ju gå ner ungefär lika mycket till, men det kommer nog att ta sin tid. Målet är väl att vara klar till jul, det är i alla fall möjligt. Om jag sköter mig. Vilket jag kanske inte kommer att göra i Vegas, men där är målet att i alla fall stå still. Göra bra val och röra på mig. Joggingskorna ska packas ner. Herregud, det är bara drygt en månad kvar.

fredag 25 augusti 2017

livshjulet

Två veckor in i det nya jobbet och livshjulet snurrar lika snabbt som någonsin förr.
Det är mycket. Jag går runt och känner mig förvirrad hela tiden och som att jag glömt något. Fast idag, innan jag gick från jobbet, kändes det som att jag hade koll, så troligen har jag missat nåt jättestort.
Hursom, det är tufft, men det är roligt.
Och så sången då. Körinternat, svettigt, roligt och både energikrävande och energigivande. Coachning med kvartetten, kanske inte optimalt tidsmässigt, men så himla roligt.
Tvåårsjubileum med J. Så mycket kärlek.
Så jo, livet snurrar på.
Jag har till och med orkat springa lite. Och tappat 12 kilo, so far.

söndag 13 augusti 2017

bröllopsbesvär och pirr i magen

Om två helger ska jag på bröllop och jag har problem. Klädproblem, förstås. Jag har varken råd, lust eller tid att köpa nån ny klänning. Och ni vet ju hur det är. Garderoben full med kläder, men "jag har inget att ta påå mig!".
Visserligen har jag ju tappat drygt 10 kilo och är nere i nåt slags utgångsläge, där det mesta i garderoben borde passa, så jag får väl helt enkelt ta en kväll och prova igenom allt. Enda dresskoden är Trädgårdsbröllop, så inget för tjusigt, antar jag. Som om jag skulle ha det i garderoben ändå! Äger inte allt för många galaklänningar, även om en del av de gamla kvartettklänningarna är ganska tjusiga.
Eller så faller jag till föga och beställer nåt hyfsat billigt. Har redan brutit mot köpstoppet med diverse onödiga kaffekoppar på väg till (gamla) jobbet. Hur onödigt kaffe nu kan sägas vara, det är ju en definitionsfråga förstås.
J följer inte med. Det hade jag redan räknat ut, när han tog up det var jag beredd. Och jag förstår honom. Dessutom är det trist för mig om han följer med och sitter på en stol och mår dåligt, samt har ångest flera dagar innan, så det är inget större problem, även om jag såklart hellre vill att han mr bra och vill följa med på saker.

Fasen, inser att jag är lite pirrig inför morgondagen ändå! Har svårt att fokusera och få nåt gjort. Nåväl, det jag absolut ska genomföra idag är att åka till närmsta köpcentrum och köpa inneskor, springa en runda (trots eventuellt regn) och sjunga igenom kör och kvartettlåtar inför veckans rep. Så!

lördag 12 augusti 2017

Gammalt, nytt och socialisering!

Så var det alltså färdigt.
Sista dagen avklarad. Två dagar helg, sedan dags för det nya.
Jag är precis lika trött som innan semestern började, tre överjordiskt tidiga morgnar sätter sina spår. Var i och för sig uppe hyfsat tidigt, men har i princip inte lämnat soffan än.
Nu är ju planen också att vila mig i form denna helg. Ladda inför veckan som komma skall, med tillhörande körinternat nästa helg. Nytt jobb och helg utan vila, tur att det är roligt! Och att jag ser vilodagar längre fram. Som barnfri har jag ju lyxen att se ljuset i tunneln, vad gäller stressiga perioder.
Igår fikade jag med en god vän, som jag inte träffat på alldeles för länge, dels på grund av min egen tröttma, dels på grund av att hon är inne i småbarnsracet, med allt vad det innebär. Vi pratade just om det, återhämtningen. Den som inte riktigt finns där när man har två vildar under tre år hemma, varav en dessutom tydligen vaknar flera gånger per natt. Jag som är så vansinnigt beroende av sömn, jag skulle aldrig klara det. All cred till småbarnsföräldrar, som har det så.
För övrigt har hon en skön inställning till hela familjelivet. Hon hymlar inte med att hon kräks på det ibland och att varken hon eller hennes man inte tycker att det är skitkul att gå hemma med småbarn. Inga tjusiga instagramfilter där!
Jag känner mig, hur som helst, mer och mer hemma i beslutet att förbli barnfri. Nu börjar jag dessutom undra om inte klimakteriet börjar smyga sig på. Det är tidigt, jag vet, men jag, som alltid haft en cykel som en klocka, börjar bli mer och mer oregelbunden. Och så värmevallningar då. De senare kan i och för sig bero på medicineringen.
Frågan nu är om jag ska ta mig i kragen och ge mig ut på en runda. Det skulle vara skönt, särskilt efteråt.. Okej, egentligen ingen fråga, alltså. Bara en liten stund till i soffan.

söndag 6 augusti 2017

slut och början

Semestern är slut och jag har en vecka kvar på gamla jobbet. Förra veckan var jag inne två dagar. Jag ska väl ärligt säga att jag inte jobbade ihjäl mig Fixade och donade lite, skönt ändå att få en mjukstart. Mindre ångest idag. Funderar inte så mycket på nya än, det kommer när det kommer. Jag ska avsluta det gamla först.
Tänk att en månad kan gå så fort. Säkert för att vi inte åkt iväg nånstans. Det blev inget Orust, på grund av flera olika saker. Vi åker kanske dit en helg lite senare, om jag kan ta ledigt eller sluta lite tidigare nån fredag. Jag är ändå inte så stressad över att vi inte kommit iväg. Herregud, jag ska iväg på en tiodagarsresa om bara två månader, där jag nog kommer att hinna få några pooltimmar i alla fall. Kanske till och med en dag på stranden om jag har tur.

Det är ju mer än jobb som drar igång. Apropå resa, liksom. Även om vi hållit igång en del i sommar så startar de mer strukturerade repen med kören nästa vecka. Jag hade precis en grupp här, jag har ju tagit emot grupper ur kören här hemma och gett både personlig feedback och mer generella tips. Det har varit grymt roligt, inte minst för att jag fått höra att jag gjort det bra och att de som varit här fått ut något av det. Bekräftelse, yes please!

Sen hade jag gått ner i vikt idag också, trots ett glas vin förra veckan och meltdown med cappucino och hemgjord glass i helgen. Imorrn kör jag helhjärtat igen. Minst sex kilo innan Vegas! Det är delmålet. Borde gå, det är nio veckor kvar. Så fortsätter vi ända fram till jul, om det behövs.

fredag 28 juli 2017

Glass i stora lass

Jag gör glass. Testar olika smaker, olika recept.
Kanske inte helt logiskt när man äter supernyttigt och försöker hålla en strikt kost och träningsplan, men det är ju ändå sommar. Och jag tänker att om jag ska få i mig något onyttigt, så är hemgjord glass ändå ett av de bättre alternativen. Dessutom gör jag det mest när vi har middagsgäster.
Den här gången blir det kaffeglass (J's favorit), blåbärsglass (ett nytt försök) och körsbärsglass med riven mörk choklad i. Lite citronglass blev över från förra omgången, den är god, men vansinnigt syrlig.
Älskar min glassmaskin!

onsdag 26 juli 2017

Köpstopp!

Bara tanken på att betala räkningar just nu gör mig lite knäsvag, men i och med detta eländiga måste har jag bestämt mig för ett köpstopp.
Från och med nu (!) får bara inhandlas nödvändigheter, till exempel mat och hygienartiklar. Till nödvändigheter räknas även ögonbrynsfärg, eftersom det dels gör att jag inte behöver gå och färga brynen på salong, dels hade planerat att köpa det innan köpstoppet. En ryggsäck, att springa med, undantas också, samt ett anteckningsblock till nya jobbet. Sen är det slut. Eller ja, stopp.
Ska bli väldigt spännande att se om jag har mer över i slutet av nästa månad.
Köpstoppet pågår förstås fram till Vegasresan. Det vore ju ganska dumt att ha köpstopp på resan.

det svåraste

Känslor är tankar. Jag vet det.
Jag vet också att det inte är lätt när man är deprimerad. Att minsta småsak blir jobbig, att ord kommer ut på sätt som inte menas. Att tonen blir annorlunda än man vill och att det är svårt att se till andra människor. Jag vet att orken och initiativförmågan blir i stort sett obefintlig. Jag vet, för jag har varit där.
Samtidigt kan jag inte låta bli att känna, tänka, att va fan. Nu när jag äntligen är stabil, mår bra, kan inte allt få vara bra då?
Att leva med någon som är deprimerad är skitjobbigt. Även om vi älskar varandra. Han är fortfarande väldigt bra på att bekräfta mig, ta på mig. Jag tvivlar inte så. Men ibland bara kommer det över mig. Oviljan att umgås med andra än hans närmaste vän, att det i princip bara är jag som tömmer diskmaskin och tar tag i städning. Att mina förslag möts med skeptism och negativ inställning. Stressat, irriterat tonfall när jag frågar något trivialt när han är inne i något i datorn, där han sitter 80% av tiden.
Nu häver jag ur mig. Det låter som att vi inte har det bra och det är inte sant. Jag har heller inga problem att göra saker själv eller med vänner. Fast jag vill ju göra med honom också. Och just nu, jag  drar iväg. Hamnar i nåt slags individuellt mood, som inte heller är bra. Vi sluter oss, pratar inte. Inte om det som skaver.

Men det kanske är så, att jag ska vara i den här situationen nu. Finnas där för någon, som inte mår bra. Använda mina egna erfarenheter, vara den som stöttar den här gången.

Känslor är tankar. Jag kan påverka dem genom att välja att tänka annorlunda. Jag kan välja att tänka att jag ger tillbaka, att det är något fint i det hela. Men ändå säga till när något känns jobbigt. Trots rädsla för att lägga sten på börda.
Öppenhet och ärlighet.
Det svåraste som finns. Men den nödvändigaste.

tisdag 25 juli 2017

Vegas super hero style

Det finns en attraktion i Vegas, en zipline, som går längs Freemont Street. Freemont Street är down town, "gamla" Vegas, känd bland annat för sin ljusshow med miljontals neonlampor. Hursomhaver, det finns alltså en linbana som man kan åka över området. Två, egentligen. En lite lägre, där jag antar att man sitter som vanligt i en sele, samt en som startar tio våningar upp och där man sitter fast "super hero style" i selen. Gissa vilken jag tänker åka.
Det finns ett maffiamuseum också, och en herrtoalett med bitar av Berlinmuren. Samt två gifta neonskyltar.
Only in Vegas, friends, only in Vegas..

lördag 22 juli 2017

lyckligt ovetande

Jag vet knappt vilken veckodag det är, inser jag när jag sätter mig ner med kalendern för att få koll på inbokade och erbjudna rep. Det är skönt. Älskar den känslan, att inte veta och att inte behöva veta. En och en halv vecka kvar av frihet, sedan drygt en vecka på gamla jobbet. Sen drar det igång. Jag vet egentligen inte mycket alls, men jag tänker att det löser sig.
Men, som sagt, en och en halv vecka kvar.
Nu är det fortfarande semester och jag tog årets första bad igår. Det var underbart. Gjorde både Bomben och ett lårplask, några rätt snygga dyk också. När jag kom hem skrattade J och frågade om jag haft solglasögon på mig? Det syntes. En härlig solbrillebränna. Som det ska vara på sommaren.

torsdag 20 juli 2017

Semesterstress?

Vad har jag egentligen gjort på semestern?
Frågan infinner sig nu, med ca två veckor kvar av ljuvlig ledighet.
Tja, vilat. Definitivt vilat. Målat om i hallen, pratat ut om vissa saker som behövde pratas om, satt upp grejer, röjt i loggian, varit på utflykt, sprungit, gått, yogat, sjungit. En hel del, alltså. Ändå känns det som att tiden bara sprungit förbi. Vi åker ju kanske till Orust nästa helg, om det funkar mellan läkarbesök och jobb, annars är det hemmasemester, Vilket är helt ok, särskilt som att jag beger mig över det stora havet i oktober och är borta 10 dagar.
Ändå är det som att jag måste intala mig själv att det är ok att bara flumma runt, sova länge och göra lite vad jag känner för, när jag egentligen vet att det är det som är semester!
Så nu flummar jag på. Gör vad jag vill, oavsett om det är måla om i sovrummet eller att ligga i soffan en hel dag.

måndag 17 juli 2017

lunka på

Semesterlunken har definitivt infunnit sig. Dygnet är vänt, jag lägger mig nånstans mellan ett och två och sover gärna till tio. Segar med frukost, ligger i soffan med mobil och iPad. Ett projekt om dagen måste jag få gjort, det är dealen med mig själv. Idag är projektet att rensa en yta i köket till min älskade glassmaskin. Ja, och så ut och gå och springa, förstås. Men det gör jag ju varje dag. Ska försöka hinna sitta i solstolen en sväng också. Stressigt värre.

Idag var planen att vakna vid nio och få första promenaden för dagen gjord redan innan frukost, men jag drömde en så sjukt obehaglig dröm, som jag vaknade från vid sju. Sedan ville/kunde jag inte somna om på en gång. Somnade runt åtta och sov till halvelva. Drömde obehagliga drömmar den stunden med. Jag undrar vart det kommer ifrån? Ni vet såna där drömmar när man blir missförstådd och folk blir arga på en, eller är elaka mot en. Usch.

Lite senare i veckan ska jag få med mig J på en liten roadtrip och testa glass, har jag tänkt. Ett litet planerat fusk, nåt behöver vi hitta på för att komma utanför lägenheten. Annars går det bra med maten, fast jag tycker inte det händer nåt i kroppen direkt. Träningen får jag inte riktigt till med allt jag ska göra, promenader, styrkeövningar, springturer, men gör det jag hinner med och tänker att det ändå är bättre än inget. Det får ta den tid det tar.

Nej, nu ska jag lämna soffan! Promenad och ljudbok väntar!

onsdag 12 juli 2017

semesteronsdag

Tidig morgon. Tidig för att vara semester, that is. Jag vaknade med kli i hårbotten och fick plötsligt panik över att det eventuellt skulle kunna vara löss. Vart de nu skulle kommit ifrån. En luskamning senare sitter jag i soffan med ägg och kaffe. Ingen lususling syntes till. Ute skymtar blå himmel mellan molnen, som mer och mer flyter ihop till en vit matta.
Planen idag är att rensa loggian, sätta upp hyllor och ställa in allt igen. Nästa steg är att röja hallen, torka av alla lister och börja tejpa. Vi överlevde både Ikea och Fredells igår, med nöd och näppe, men nu har vi det vi behöver för att kunna fixa till hall och sovrum.
Jag ska sitta här i soffan och läsa en liten stund till, sen är det dags att ta itu med hyllbygge.

måndag 10 juli 2017

Sommarkänsla

Jag har hittat en liten oas. En gräsplätt bakom huset, hyfsat skyddad från insyn, där jag kan fälla upp min solstol och njuta av solen. Skönt att hitta nåt så nära, det är inte långt till parken, men det är helt klart bekvämare att bara smyga ner hit. Låt oss hoppas på många såna dagar i sommar. 

Igår hade jag gått ner 1,1 kg. Det går långsammare nu. Helt normalt, förstås. Jag har ju sagt att det får ta den tid det tar, samtidigt var det så tillfredsställande med de där stora tappen i början. Nåväl, ner är ner. Bra så. Jag börjar känna mig hemma i kroppen igen och jag tror att det märks. Kan snart ha alla mina kläder igen. Bara det är en vinst. 

Det är så skönt i solen. En ljummen bris fläktar över gräset, jag har en ödetomt, som mest ser ut som en sommaräng, bredvid mig och de höga grässtråna svajar i vinden. Jag hör gräshoppor knirpa, ett sommarljud om något. 

fredag 7 juli 2017

en sak i taget

Att det ska vara så svårt att tillåta sig att bara slappa. Har sovit länge idag, har redan vänt på dygnet lite. Somnar vid 2, vaknar vid 10. Ätit frukost med J, som gett sig in mot stan för en anställningsintervju och sitter nu i soffan och tittar på barbershoptävlingar från Vegas. Gör alltså egentligen nåt vettigt, ändå kommer de små rösterna. "Du borde passa på att dammsuga! Du måste gå ut och gå en timme, så du inte kommer ur form nu! Du skulle ju gå och köpa en solstol, så att du kan gå till parken och ta vara på solen! Du borde förbereda dig inför repet imorgon! Eller repa körlåtar!"
Och visst, jag borde göra allt det där. Men jag borde också öva på att göra ingenting, utan att ha ett uns dåligt samvete. Utan att göra planer "jag ska bara titta fram till pausen, sen går jag ut och går, så kan jag dammsuga en sväng och så hinner jag..". Nej.
Det där andra,det hinner jag med. Om inte idag, så imorgon. En sak i taget.

torsdag 6 juli 2017

göra nåt vettigt?

Dag nummer fyra på semestern. Torsdag.
Jag vet inte om jag kommit in i semesterlunken än. Känner fortfarande en liten stress som surrar runt i kroppen, en känsla av att måsta göra något hyfsat nyttigt med mina dagar. TA VARA PÅ DAGEN, carpe diem och allt det där. Särskilt dagar som idag, med sol. Herregud, vem vet om det blir fler dagar?!
Men jag försöker chilla. Göra det jag känner för. Långsamt glider jag in i semesterkänslan.

söndag 2 juli 2017

ljuvligheter

Får små stresspåslag under eftermiddagen/kvällen, söndagskänslan. Det är lika skönt varje gång jag kommer ihåg att jag faktiskt inte behöver gå upp imorgon heller. Eller på tisdag.

En dag, som påminner om den förra. Lång sovmorgon, slö frukost. Powerwalk, med svetten rinnandes, ett stretchpass efteråt, så jag inte ska dra ihop musklerna alltför mycket.
Coachning av körmedlemmar nu på eftermiddagen, så himla fint att de litar på mig och tar till sig det jag ger dem.
Pussar, smekningar, hela tiden, så fort vi går förbi varandra i lägenheten. Ett lugn.

Middag snart. Sen sista avsnittet av gamla Twin Peaks.

Ledighetens små ljuvligheter.

Dag 1

Sovmorgon.
Frukost, lite småplock och fix i köket.
Ut på powerwalk, första i utmaningen. Har hittat en runda som är ca 5 km och till och med går genom lite skog. Risk för myggbett, alltså. Om jag vill kan jag förlänga rundan ca 1 km ganska enkelt.
Hem och slöa lite. Laga proteinpannkakor, som blev helt ok. Fast jag föredrar bananpannkakor.
Titta på sista avsnittet av SKAM, slöa lite till.
Ut och intervalla lite, gå/springa. Ca 22 minuter. Känns lite fjösigt, men tänker att det är en bra omstart till springandet.
Duscha bort svett och elände, tvätta håret. Det är långt nu, ner till midjan. Tror det blir betydligt kortare efter nästa frisörbesök, det är väldigt slitet i topparna.
Middag, lax och grönsaker för mig, japansk hämtmat för J. Han orkar inte riktigt med mina matscheman, vilket är helt ok.
Slutligen, glass (jordgubbar och grekisk yoghurt i glassmaskinen) och Twin Peaks. Gamla Twin Peaks. Bara ett avsnitt kvar nu.

lördag 1 juli 2017

Semester

22 dagar. Arbetsdagar, hur mycket blir det med helger? Orkar inte räkna, men nu har jag i alla fall en lång semester framför mig. Tillbaka till det gamla några dagar efter semestern, sen får jag sätta tänderna i det nya. Utan en nyförälskelsehjärna denna gång, vilket ju förstås både är tråkigt och lite skönt.
Vi kommer mest vara hemma under sommaren. J har inte ro att planera några längre utfärder när situationen ser ut som den gör med jobb och jag har min resa i oktober att se fram emot, så mig gör det inte så mycket. En roadtrip ner till Västkusten ska det bli, men annars har vi inte bestämt något. Jag tänker att jag ska fixa en hel del hemma, måla om i sovrum och hall. Nån tur till IKEA för att fixa förvaringssystem till hallen, rensa i röran lite. Har ju knappt orkat göra något sen vi flyttade in, pga tröttma.
Träning ska det blir också. Matplan och träning. Vi har en utmaning i kören, minst två pass i veckan fram till sista september. Eftersom vi ändå mest kommer att vara hemma så är det väl bara att passa på, tänker jag!

Sista dagen med de flesta igår på jobbet. Det var inte så farligt, mest en diffus känsla av att inte ha kontroll, som alltid när jag går på ledighet. På kvällen fick jag ett mess från en medarbetare, som inte riktigt fixat att säga allt när vi sa hejdå. Ett jättefint mess om hur mycket jag betytt för henne. Så fint.

Nu är det dags för första powerwalken på semestern. Skulle ha gått direkt på morgonen, men det låg en katt på mina ben och var söt då. Bättre sent n aldrig, tänker jag.

måndag 26 juni 2017

HSP-tankar

Sitter hemma och jobbar och hamnar förstås på Facebook lite nu och då. Läser en del inlägg i grupper jag är med i och fastnar för ett. Det är skrivet i en av HSP-grupperna. Jag brukar oftast inte orka läsa dem, eftersom de till största del består antingen av (enligt mig) andligt flum eller klagomål över hur jobbigt allting är, men det här var intressant. Inläggsskrivaren problematiserade just det jag tänkt flera gånger, vilka är HSP och vilka har eg en psykisk problematik, men misstar den för HSP? Visst, jag inser att de två ofta kan gå hand i hand. Vi högkänsliga tenderar ju att bli överväldigade och få utmattningsdepressioner innan vi lär oss hantera och acceptera oss själva, men när man läser i de där grupperna så ser man så många som nog egentligen skulle behöva mer och annan hjälp. Jag menar, HSP är ju inte en störning eller något syndrom. Det är ett personlighetsdrag. Visst kan det vara jobbigt, jag har tyckt det, särskilt innan jag stötte på begreppet och insåg att det var därför jag reagerade som jag gjorde på olika företeelser och inte orkade lika mycket som "de duktiga" människorna i min omgivning, men nu ser jag nästan bara fördelar. Eller snarare, acceptans. Det är så här jag är, planerar jag inte in vila och återhämtning så skiter det sig.
Sen tar jag ju inte in allt hela tiden. Blir det för mycket, när det är situationer då man förväntas känna en massa, så är det som att jag stänger av och känner ingenting istället. Nu snackar vi trauman, typ dödsfall. Då blir det jättekonstigt och jag känner mig som att jag låtsas. Precis så upplevde hen som skrev inlägget också, vilket var himla intressant.
Nu hittar jag inte inlägget. Synd

söndag 25 juni 2017

Delmål och längtan

Idag var det vägdag. Minus 1,1 kilo. Bra, tycker jag, med tanke på sjukdom och att jag knappt rört på mig alls de senaste två veckorna. Dessutom klarade jag mitt delmål, vilket gör mig vansinnigt nöjd. Mitt nya delmål är fyra kilo till semesterns slut, det borde jag fixa.

Fem arbetsdagar kvar. Jag längtar galet mycket till semestern. Bara få vara. Ha tid att gå långa promenader, börja springa igen, läsa böcker i en park, mysa i soffan med J, testa massa olika glassrecept (mest nyttiga!), sovmorgnar. Inga tider att passa. Det är allt jag begär! Jag behöver inga flashiga resor eller sånt, resa får jag ju sen ändå. Bara jag får sol, värme och sovmorgnar.

lördag 24 juni 2017

dagen efter midsommar

Äntligen orkade jag ut på morgonpromenad. Längtar till semestern, när jag kan göra saker i min egen dygnsrytm. Fördelen med att inte ha planerat några resor är att det blir lättare att hålla dieten. Jag räknar inte med några stora siffror imorgon, kanske det till och med blir plus. Men det är ok, bara att ta tag i det. Jag vet att jag skött maten, jag fortsätter med det och kommer igång ordentligt med träningen, så blir det bra.

Midsommar spenderades med grill på innergården, middag i lägenheten, hemgjord glass och brädspel. Och lite obekväma diskussioner. Några vänner var här, jag gillar dem, men deras åsikter om saker ibland.. Jag tycker de är lite trångsynta. Och jag tror de tycker att jag är naiv. Naiv och lite pk, fast då får de tycka det. Övrigt var det väldigt trevligt.

tisdag 20 juni 2017

Vila

Två dagar av jobb och jag är helt slut. Dissade både fest på jobbet och Rob Zombie på Grönan för att bara vara hemma. Mitt efter-semestern-löfte blir att sluta prioritera jobb framför roligheter. Å andra sidan måste jag prioritera ta-det-lugnt just nu, för att må bra. Men jag tänker att det löser sig i slutändan.

söndag 18 juni 2017

impulskontroll noll

Jag har köpt en glassmaskin. Spontant. Eller, kanske inte. Jag har funderat på det ett tag. Den har inte kommit än, jag klickade hem den igår. På mediamarktkortet jag har sen vi köpte diskmaskinen. Den var inte jättebillig, men har å andra sidan fått bäst i test överallt. Själva glassen tar bara en timme att göra och man måste inte frysa smeten innan. OCH JAG ÄLSKAR GLASS! Nu kan jag (snart) göra egen glass med färska bär och kvarg, det är ju helt perfekt! Ingår i dieten, till och med.
Idag orkade jag ut och gå imorse, förresten. 45 minuter fick jag ihop, bra för att ha varit helt soffbunden i flera dagar. Nu har jag lite tajt i luftrören igen, men det handlar nog mest om att jag slarvat med inhalatorn.

För övrigt verkar det som att det blir fint väder på midsommar. Blir nog grill med kompisar, vi ska bara komma på vart. Lugnt blir det i alla fall. Tänker inte sabba planen mer än den redan sabbats, med den uteblivna motionen. Får ta med lite bubbelvatten istället för annat bubbel!

fredag 16 juni 2017

Surprise!

Det är väl inte så konstigt. Efter att ha fått nytt jobb, sagt upp mig, berättat för kollegor, varit på möte med facket och fortfarande få lite insinuanta pikar från styrelsen om att jag "ställt till det" för dem, så hade det snarare varit konstigt om inte förkylningen, som legat på lur, skulle bryta ut. Naturligtvis har den satt sig i luftrören, för det gör den ju jämt. Så här sitter jag i soffan, tittar på skämstv (Biggest Loser) och flämtar efter luft. Utan ett uns av dåligt samvete för att jag inte är på jobbet.
Det som är allra tråkigast är att jag inte kan träna. Risken är väl att det inte går lika bra på vågen nästa gång, men det är ok. Herregud, jag har ju gått ner massor, lite måste det få plana ut. Och jag sköter maten som jag ska.
J är ute på ärende och ärligt talat är det skönt att vara hemma själv. Jag är ju inte det så ofta. Lite är jag orolig för det, att det ska bli slentrian i att vara hemma tillsammans. För det är ju lite det redan. Vi sitter hemma, han vid datorn, jag i soffan eller i tredje rummet. Vi möts vid måltiderna, framför tv-serier. Jag vet, jag förstår ju hur han mår, varför, och jag klandrar honom inte, men det är jobbigt att se någon man tycker om må dåligt. Och även om jag vet, har varit där själv, så kan jag inte låta bli att bli lite irriterad, lite uppgiven ibland. Vi är fortfarande fysiska, mycket pussar, kramar, ta på varandra, men det leder oftast inte så mycket längre just nu. Han bekräftar mig och jag vet att han älskar mig. Jag bara hoppas och hoppas att han kan få en framgång snart, jobb eller uppdrag, som drar upp honom lite. Önskar att den här sommaren kan få bli en där vi i alla fall gör saker på hemmaplan, även om det inte blir några långväga resor. För visst, jag kan göra saker själv, utan honom, med kompisar, och det gör jag också. Ganska mycket. Men jag vill ju göra saker med honom. Också.

söndag 11 juni 2017

Minus

Tre kilo till. 6,2 kilo på fyra veckor. Trots att det gått sådär med motion de senaste två. Nu blir jag jättepepp att köra på, med träning och allt! Fattar ju att det inte kommer gå så här bra hela tiden, men fasen vad skönt med resultat såhär i början! Så jäkla jobbigt är det inte ens. Mest meckigt om man ska äta nån annanstans än hemma, men sallad och nåt protein funkar ju alltid.

lördag 10 juni 2017

skolk och samvete

Skolkar från kören idag. Jag är förkyld, men kanske inte så förkyld att jag inte skulle kunnat vara där. Men jag behövde en paus. Ett break, det har varit mycket den här veckan, både i tid och i sinne. Jag är fortfarande lite stressad över att inte riktigt veta hur det ska lösa sig i augusti, men jag vet att det gör det. På något sätt.
Jag vet att jobbet jag fått inte är easy peasy alls, men jag hoppas verkligen att den minskade restiden och att slippa gå på schema, kommer att avhjälpa den här förlamande tröttheten. Att gå ner i vikt och komma i form gör nog sitt till och det blir också lättare när jag har jobbet nära.

Förut fick jag alltid dåligt samvete när jag tog sådana här fridagar. Det får jag fortfarande, men inte lika mycket. Jag vet ju att jag behöver dem för att inte krascha totalt. Det trista är väl att jag känner att jag måste överdriva fysiska besvär, men jag litar inte på att andra förstår. Eller att de accepterar det. Har man inte de här problemen så är det svårt, jag fattar det. Och så blir det att jag hittar på lite istället och får dåligt samvete för att jag inte är sanningsenlig. Men vad fasen. Jag vet ju att jag behöver det, så nu släpper jag det här.

torsdag 8 juni 2017

toppen och lite äsch

Jag fick det. Det är skitkul och lite läskigt, för det är inget glassarjobb. Det handlar om att rulla upp skjortärmarna och ta i, men jag gillar ju det. Gillar att vara underdog, få vara med och bygga något. Få vara del av ett team, som i alla fall vid första anblicken verkar bli ett riktigt bra ett.

Men så var det ju det där andra. Att säga upp sig. Det mottogs väl inte med jubelrop direkt. Och jag förstår dem. Det är inte alls bra timing, med semestrar och elände i sikte. Så det var jobbigt, jag som avskyr att vara till besvär och att göra andra besvikna. Fast vad fasen. Jag måste ju faktiskt tänka på mis själv i första hand. Tretusen mer i lön, gångavstånd till jobbet, slippa jobba solo. Få fokusera på den del av jobbet jag tycker är intressantast. Bra kollegor, vad det verkar.

Nu sova och kurera förkylning.

söndag 4 juni 2017

lång veckas färd mot fredag

Så kändes det denna veckan.
Efter måndagens haveri ordnade det väl upp sig i och för sig. Vi hade avslutningsgrej på jobbet, som gick bra trots regn och elände som tvingade oss att flytta in hela spektaklet. Efter det var det som att luften gick ur oss lite och vi har tagit det ganska lugnt, så lugnt man nu kan ta det på mitt jobb.
Jag har varit trött, som vanligt. Nu i helgen har jag inte ens vaknat vid åtta, som jag brukar, utan sovit som en stock till halvelva. Helgen har gått helt i vilans tecken. Vi var och kollade en världskänd komiker på Globen i lördags, men annars har vi varit hemma. J sitter vid datorn, jag ligger i soffan och tittar på tv. Igår såg jag "sockerfilmen", om en man som bestämmer sig för att äta lika mycket socker som en normal australiensare får i sig dagligen. Han vill se vad som händer med kroppen. Ingen skräpmat eller godis, bara "nyttig" mat, som gemene man äter. 40 sockerbitar om dagen skulle han få i sig, vilket visade sig inte alls vara svårt. Det finns socker i det mesta. Han mådde inte alls bra i slutändan. Känns rätt bra att äta en sockerfri kost just nu, även om jag egentligen tror mer på måttlighet.
Nu är dock helgen slut. Imorrn är det jobb, sen en extra ledig dag, hurra! Just det, fest på kvällen imorrn också, på ett museum här i stan. Man ska klä sig i tema, olika eror. Jag siktar på 40-tal, eftersom J har en förkärlek för den typen av kläder. Kan ju vara kul att matcha lite, tänker jag.

Och just det, ska på tredje intervjun på onsdag, med chefens chef. Fortsätt håll tummarna, det har ju funkat hittills!

måndag 29 maj 2017

Väck, väck, släck ljuset

Hejdå, skitmåndagkväll.
Bröt ihop efter att ha betalt räkningarna, eftersom det knappt blev några pengar kvar den här gången heller och vi lovat gå på middag som kostar multum. Jag kommer inte kunna vare sig äta maten eller dricka vin. Hintade detta för kompisarna vi skulle gå med, anar att de inte blev så glada, för jag har inte hört nåt sen. Jag kände att jag fick ta allt ansvar i frågan och bröt ihop för att jag mådde dåligt över att göra andra besvikna och att jag kände mig ensam i det. Fick till slut lite stöd och det kändes bättre. En ångestdämpande gjorde sitt till också.
Jag känner mig skör just nu, lite hudlös. Stressad, fel.
Fast intervjun gick bra, tror jag. Hoppas jag. Jag vill det här, det verkar spännande och roligt! Och tungt och svårt och mycket också, men ändå! Jag vill vara med och göra bättre. Hoppas, håll alla tummar.
Samtidigt får jag ångest över att säga upp mig. Inte hann jag träna ikväll heller och bara gått knappt en timme.
Bäst att sova lite nu, tror jag.
Nya tag imorgon.

söndag 28 maj 2017

Resultat

Det har gått riktigt bra dessa två veckor, det fick jag bevis för när jag ställde mig på vågen imorse. Känns väldigt bra, faktiskt. Jag hoppas att det fortsätter så. Det är så enormt mycket lättare när man ser resultat av det jobb man gör, även om jag vet att jag gör det här för ett bättre mående och att det funkar även om det inte syns på vågen. Men nu gjorde det det och det var skönt.

Det ser ut att bli soligt idag med. Varmt ska det bli, i alla fall. Jag har en massa innesysslor idag, såna som måste göras. Tråkigt, men förhoppningsvis kommer det fler soliga varma dagar.

fredag 26 maj 2017

Ersätta träning med träning?

Jag skulle träna yoga i förmiddags, men gick bort mig lite i skogen på prepowerwalken, så jag missade passet. Antar att det är en hyfsad anledning till missat pass, ändå. Hursomhelst passade jag på att gå lite extra, när jag nu ändå inte skulle yoga.
Senare på dagen måste jag ha bränt flera hundra kalorier bara på ren frustration, när jag var inne i city. Människor. Shoppande människor. Jag orkar inte! Smet ganska snabbt ner i tunnelbanan och begav mig hemåt, mot lugnare trakter. Jag behöver verkligen inte stan, på det sättet. Ändå vill jag ha den nära, liksom äta kakan fast ha den kvar. Frågan är bara hur det kommer bli härute, med alla byggplaner som finns. Med människor, alltså. Trångt. Definitivt ett skäl att ha jobbet på gångavstånd och undvika pendling i rusningstrafik.

torsdag 25 maj 2017

ledig morgon, ledig dag

Sover länge. Ledig morgon är sovmorgon, det är sen gammalt. Särskilt när man kanske har tagit en halv ångestdämpande på kvällen. Hade en skör dag igår. Idag känns det bättre.
Äter frukost enligt schemat. Bär, nötter och yoghurt. Är nyfiken på om det visar något resultat efter de här två veckorna. Känner mig slankare ibland, andra gånger lika uppsvälld som vanligt. Kör på hursomhelst.
Ligger i soffan med katten vid fötterna, tar mig inte riktigt därifrån. Om en liten stund ska jag ta mig ut, så det blir i alla fall en timma promenerat idag.
Idag är en slödag. Jag får göra ingenting idag. Imorgon ska jag göra saker, men idag får jag bara vara. Fast det är lite svårt, svårare än vanligt. Jag gör ju inte ingenting heller. Läser protokoll, skriver mail och fixar lite. Men inget liksom handgripligt idag.

På måndag ska jag på andra intervjun.

måndag 22 maj 2017

Nysprungen

Sprang just vårruset. Eller, sprang och sprang.. Intervallade gång och lufs, ligger väl närmare sanningen. Hursomhelst var det kul, vi gjorde det med jobbet och det var mest en kul grej. Fast nu är jag sugen på att anmäla mig till Midnattsloppet, bara för att se hur mycket bättre jag hinner bli på två månader.
Jag tror jag gört!

söndag 21 maj 2017

olika just nu

Vi bråkar typ aldrig. Försöker respektera varandra såpass att vi ser den andres sida. Men igår blev jag alldeles trött. Jag vet att han inte rår för det, men jag saknar att göra saker. Jag vill resa, upptäcka, utforska, med honom! Och han klarar inte det just nu. Gillar inte att resa så mycket ens i vanliga fall, vill just nu vara nära hemma, mår dåligt bara av tanken på att åka iväg. Jag försökte öppna upp för möjligheterna, visa på vad man skulle kunna göra, men det stressar honom enormt och det gjorde mig så trött.
Fast sen pratade vi om det. Som vi gör. Han förstår mig också och det gör ju allt lättare.

Det är det här som är svårt, tycker jag. Att vara tvungen att förhålla sig till någon annan. Men det är väl det som är kärlek också.

lördag 20 maj 2017

Bergochdalbana

Det är spännande hur upp och ner det går. Hur jag ena dagen inget hellre vill än att få ett nytt jobb, andra dagen känner mig hemma och tänker att jag har det väldigt bra. Men det är väl så livet är? Vi pendlar mellan att vara nöjda med det vi har och att vilja något helt annat. 
Jag sitter i Liljeholmen och väntar på J. Har gått mina promenader, okej inte fullt två timmar, men väldigt mycket mer än jag gått förut. Har varit och sjungit lite, stöttat kören inför Vegasresan. Känns bra, eftersom jag hade migrän senaste repet och stannade hemma. Det var illa. Jag hade tänkt gå hem från jobbet, men folk ringde sig sjuka, så det gick inte. Istället fick jag sova i två timmar i personalrummet. Det hjälpte såpass att jag överlevde dagen. Sockermigrän. Kroppen gillade inte riktigt att jag ströp allt socker så plötsligt. Jag trodde inte att det skulle bli så illa, jag har ju dragit ner tidigare, men det visade sig vara skillnad på det och att ta bort allt. Jag äter ju inte ens frukt nu. Hemskt, men nu blir det väl bara bättre. Jag känner mig redan slankare, även om jag fattar att det nog egentligen inte blivit så stor skillnad på en vecka.
Annars går jag mest och väntar på svar från det där jobbet jag sökte. Det som kändes så himla bra, fast ju längre tiden går ju osäkrare blir jag. Tänker att jag inte var bra nog, att de kommer välja nån annan. Fast egentligen, väljer de nån annan slipper jag ju få ångest över att säga upp mig.
Nu ska jag köpa ett nytt tangentbord till jobbet. Hällde kaffe i det gamla i fredags. Det blev intressanta ord när jag försökte skriva på det efter det.

måndag 15 maj 2017

starten

Så är jag igång.
En relativt lätt dag att starta på. Jag behöver liksom inte bry mig om nån annan än mig själv på måndagar. Kaffet gick att dricka utan mjölk, men nog har jag varit hungrig idag. Visserligen har jag två mål kvar, men jag får nog öka på grönsaksmängden.
Det värsta är styrketräningen jag ska göra hemma. Att gå är lugnt, även om två timmar är lite mycket för mig, rent tidsmässigt. En och en halv timme fick jag till idag, det får vara bra. Men styrketräning. Så tråkigt. Men visst, jag gör det. De flesta dagar kommer jag göra det. Kanske inte när jag kommer hem sent efter kören, men annars så! Den enda som kan ge mig resultat är ju jag.
Åh, jag längtar till om en månad. Att få se lite resultat. Och hoppas på hyfsade sådana i alla fall. Jag ska göra vad jag kan!

lördag 13 maj 2017

nu. På allvar.

Nu jäklar. På måndag är det dags. Jag börjar en resa mot ett sundare liv! På allvar!
Jag har anlitat en coach via messenger. Han ger mig kostscheman och träningsscheman, bland annat ska jag gå ca två timmar varje dag. Grejen är att jag inte fixar detta själv. Jag måste ha någon att svara mot och om jag ger honom pengar för det blir det en ännu större motivation. Planen är att vara i mål till jul. Jag har pratat med J och han är med på att kosten blir lite annorlunda framöver. Han har tom sagt att han kan följa med på en och annan promenad (och han avskyr att promenera utan mål)!
En kompis i kören har kört detta sen i februari och hon är störtnöjd.
Jag är mest orolig för maten, med tanke på mitt jobb, men förhoppningsvis blir det kanske lite lättare framöver.
Jo, för jag har ju varit på jobbintervjuerna nu. Den första kändes klockren, men jag har inte hört nåt än. Den andra kändes ok och där fick jag svar igår att jag gjort ett gott intryck och varit en stark kandidat, men att de gått vidare med en som hade mer erfarenhet och utbildning. Helt ok.

Nu ska jag äta varma mackor till frukost. För att jag får. Blir inget bröd på ett tag nu och det känns helt ok!

torsdag 4 maj 2017

torsdag

Morgonen började med att flärpen på kaffemuggen i väskan gick upp. Plötsligt blev det så blött på benet? Jag tittar ner och inser att väskan droppar. Jaha. In på pressbyrån och tömma servettbehållarna. Jag köpte en kaffe sen, för att liksom gottgöra. Och för att mitt kaffe runnit ut.

Sen blev dagen ändå bättre. Okej dag. Inte skitbra, men okej. Solen sken, det var skönt. Men vissa irritationsmoment ändå. Låt mig säga som så; jag är rätt pepp på intervju imorgon.

Egentligen borde jag gå och lägga mig, men jag yrar mest runt och packar inför helgens intåg i bubblan och oroar mig för att jag ska glömma saker. Förra året glömde jag all min medicin hemma. Mindre bra.

tisdag 2 maj 2017

Två av tre. Hittills.

På två av jobben jag sökt ska jag på intervju. För det tredje har ansökningstiden inte gått ut än. En intervju på fredag, på morgonen. Passar bra, eftersom jag är ledig. Halvtvå åker jag ju till Karlstad och går in i Bubblan över helgen. På måndag eftermiddag har jag andra intervjun.

Det har varit en bra långhelg. Vi har hunnit hjälpa faderskapet med rosplantering, slappa (jag, inte J, som stressar med nytt cv), gå på bio, sjunga och gå på konsert (jag igen). Nu är det bara två arbetsdagar kvar denna vecka och halva morgondagen är jag på chefsforum. Känns skönt. Sen är det tillbaka till verkligheten..

lördag 22 april 2017

Jag tänker så mycket

Okej, så jag har alltså sökt tre jobb. Alla tre såna som förmodligen skulle passa mig bättre (bortsett från att två är kommunala och där är det lite kaos just nu), alla tre inom väldigt mycket bättre pendlaravstånd. Det ska byggas som fasen här i vår stadsdel framöver och jag fattar inte hur alla ska få plats i lokaltrafiken. Det är fullt redan som det är, eftersom detta är lite av en knutpunkt. Så, det vore väldigt smart att ha ett jobb som jag kan gå eller cykla till.
Sen är det förstås det där att jag precis börjar få fason på stället jag jobbar på nu. Eller på mig i relation till stället, kanske. Ska jag börja om från början? I och för sig med mer kunskap om yrkesrollen, men ändå?
Ungefär varannan dag vill jag sluta, varannan dag trivs jag fantastiskt bra och fattar inte hur jag skulle kunna lämna.
Men men. Jag vet ju som sagt inte om det ens blir aktuellt. Det kanske är jättemånga, väldigt kvalificerade, som söker och som slår ut mig i första rensningsprocessen. Nästa vecka kan jag väl vänta mig eventuella svar.

Annars är det ok. Jag inser väl mer och mer att J faktiskt är deprimerad och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Jag är ju mest van att vara det själv, inte att vara i närheten av någon annan som är det. Ska jag bara låta honom vara? Pusha på, försöka hitta på saker? Just nu försöker jag vara nåt slags mittemellan.
Jag är inte riktigt lika trött denna helg i alla fall. Fick sovmorgon, min egen tv-stund med Girls och Gift vid första ögonkastet. Varma mackor till frukost, Parks and Recreation (bästa serien NÅGONSIN, se den!) och snart killvarianten av våra tävlingar på webcast i soffan. Funderar på att promenera till Coop sen och se om de har glutenfri våffelmix, till frukost imorgon. Nyttiga livet går bra nu..

söndag 16 april 2017

påsken 2017

Herregud. Jag har sökt tre jobb. Till mitt försvar är det jobb jag verkligen kan tänka mig, dessutom ligger de mycket närmare än mitt nuvarande.
Jag har funderat en del. Som vanligt, jag gör väl inget annat än funderar. Det är ju så den här stackars hjärnan fungerar, men nu har jag tänkt på min tröttma. Den är ju stor, numer. Jag orkar ingenting, bara att träffa vänner efter jobbet känns besvärligt, för att inte tala om träning, och jag vill helst bara hem till soffan. Nog för att jag numer bejakar min introverta sida, men jag vet ju att jag tycker om att vara social också. Min teori är att det är det dubbla i mitt jobb som tröttar ut mig. Att jag måste vara både chef för verksamheten, samt ansvarig pedagog för en grupp. Jag vet ju sedan innan att jag inte alltid är bäst när jag ska utföra flera olika arbetsuppgifter och måste hoppa mellan olika fokus. Att få fokusera på en roll, vilken lyx! Att sen kanske dessutom få närmare till jobbet är inte så illa pinkat det heller.
Nåväl. Jag har sökt, men det är ju inte säkert att jag ens kommer till intervju.

Under påsken har jag i alla fall:

  • Slöat med katten på soffan
  • Ätit godis, fast jag inte skulle
  • Inte tränat, fast jag skulle
  • sytt en kjol till kören utan att bryta ihop mer än ca två gånger
  • lagat potatisgratäng (ok, skivat potatisen iaf)
  • sökt jobb
  • spelat ohälsosamma mängder med farm hero super saga.


Imorrn ska vi tydligen socialisera oss med middag och brädspel. Det blir säkert trevligt.
Bra påsk ändå

fredag 14 april 2017

den långa dagen

Långfredag. Ledig dag och jag har inspirerats av den lilla gråa katten och gjort absolut ingenting. Vi har hängt i soffan hela dagen och tittat ikapp på "Gift vid första ögonkastet", samt kollat klart på "Big little lies". J har mest hängt vid datorn, förutom när han fixat mat eller bakat en helt galen chokladkaka med frosting.
Jag är mycket nöjd med denna lediga dag, men imorgon måste jag göra något vettigt, som att städa eller repa, annars får jag nog lite ångest.

söndag 9 april 2017

nu kom jag ut

Första spring/jogg/lufspasset utomhus för i år. Solen sken, vinden var ljum och jag sprang mycket mer än jag trodde att jag skulle orka. Jag tycker ju om det. Få trötta ut mig, rensa ut allt som snurrar. Få ur mig irritation, knäppa tankar. Jag behöver det.
Sen att det går långsamt, jamen det får väl göra det då. Tio kilo är rätt många mjölkpaket att bära runt på. Varför jämför man med mjölkpaket, förresten? Eller matvaror överhuvudtaget, på Viktväktarna var det smörpaket, minns jag.
Det känns helt galet skönt att det är fyradagarsvecka nu. Jag behöver en längre ledighet. Kanske orkar jag till och med ta tag i hallprojektet? För jag inser att det är jag som får ta tag i det. Min älskling har det rätt tufft just nu. Det tilltänkta jobbet drog tillbaka sitt anbud när han ifrågasatte deras femsidiga slavkontrakt. Seriöst, de ville bestämma hur många timmar han skulle lägga på hobbyprojekt. Inte för att han ville jobba på ett sånt ställe, men just att det sket sig tog rätt hårt, tror jag. Finns inte så mycket ork till att tänka på hallfix då. Och jag har ju egentligen redan tänkt ut allt. Det ska bara handlas och monteras. Det kan jag nog få med honom på.

fredag 7 april 2017

Hemma, safe and sound

Mig är det inte synd om idag.
Jag fick visserligen sitta kvar på jobbet till strax efter sju eftersom all lokaltrafik stod still, men jag var inte i city, jag hade tak över huvudet, tillgång till kaffe och mat och så småningom fick jag skjuts hem med en kollegas sambo.
Kan inte riktigt förstå det som hänt. Kan inte ta in det.
Vet bara en sak, att världen är på väg åt helt fel håll.

tisdag 4 april 2017

hoppsan svejsan

Jahaja. Nu sökte jag det där jobbet ändå. Men förstå, vad skönt att ha cykelavstånd till jobbet igen! Samtidigt trivs jag ju där jag är, så får jag det inte är det lugnt.
Lite ångest idag, som vanligt när jag varit sjuk. Smygande känsla av att inte göra tillräckligt, vara tillräcklig. Snart kommer de på mig.
Ändå väldigt skönt med sol och fint väder.
Efter jobbet, wok med kär gammal vän. Äntligen. Och så jobbsök då.
Nu, soffhäng och Parks and Recreation. Bästa serien just nu. Skrattar högt flera gånger per avsnitt. Och så är jag lite kär i Chris Pratt.

måndag 3 april 2017

feber

Det blev ingen Bodypump idag. När jag kom hem från möte och rep igår började jag frysa och det gjorde ont i skinnet. Jag tempade mig, mest bara för att, och jag hade feber. Jag brukar ju aldrig ha feber. Mycket irriterande. Idag har jag stannat hemma, men jag har inte direkt haft feber under dagen, så imorgon blir det jobb.
Ibland är jag inne på Platsbanken, bara för att sondera terrängen. Just nu ligger ett jobb ute, liknande det jag har fast med mindre totalansvar och ändå mer "chefsuppgifter", i ett område ganska nära här. Jag skulle kunna cykla till jobbet. Ändå är det inte så nära att jag skulle riskera att stöta på folk i affären. Nu har jag ju sagt att jag ska vara kvar i alla fall ett år till där jag är. Verkligen göra det jag gör och lära mig det ordentligt. Samtidigt, fan vad sugen jag blir att söka. Fast jag gör det nog inte. Ett helt år till, sen får jag börja titta på allvar.
Nu måste jag duscha, eftersom det inte blev dusch på gymmet. Tråkigt, hade sett fram emot det. Nästa veckas pass är dock redan bokat.

lördag 1 april 2017

tiden

Dagarna går så fort. Det är redan april och jag har inte skrivit här på evigheter. Det är inte det att det saknas saker att skriva om. Jag är bara så trött. Alltså, jag har väl aldrig varit piggast i stan, men det här börjar kännas fånigt. På måndag måste jag komma ihåg att ringa min läkare, jag vill minnas att det var det vi kom överens om.
Annars är det väl ok, förutom tröttheten. Sjukdom på jobbet, gnäll från en "kund", men det går rätt bra ändå. Varit på gymet två gånger, men inte orkat tänka på vad jag stoppar i mig. På måndag.. Har hört nånstans att det inte är så dumt att vara en sån där som "startar om", att det ändå leder till mer positivt än om man skulle skita i det. Jag väljer att lyssna på det och startar om på måndag. Skriver ner, har koll. Tränar, har bokat Bodypump för första gången på tusen år, ungefär. Kommer väl inte att kunna gå efter det.
Kanske är det lite det med J's situation också. Nu har han blivit erbjuden ett jobb, men kontraktet är fem sidor långt och helt absurt. De vill till och med reglera hur mycket tid han ska lägga på sina hobbys. Det är på riktigt ett slavkontrakt som inte följer svensk arbetsrättslag och han försöker få till ändringar. Risken är att han måste anlita en advokat för flera tusen. Vi hoppas att den andra jobbprocessen, han är inblandad i, går bättre.

Idag har jag suttit i soffan i pyjamas framtill nu. Surprise, det är det jag orkar göra på lördagarna. I alla fall de lediga. Ska väl hoppa i lite kläder strax och ge mig iväg och fika med Storebror by choice. Sen blir det bio ikväll. Ungefär vad jag orkar med. Fikan är en stretch, men det blir bra och trevligt.

söndag 12 mars 2017

Söndagsreflektion 12/3 2017

Okej. En rätt bra vecka. Trött, förstås, men det är ju liksom normalläge.
Tränade mage på måndagen, vilket resulterade i träningsvärk resten av veckan. Hemsk träningsvärk, så det blev tyvärr ingen mer träning. Det berodde även på vädret, som bestämde sig för att det var vinter igen och vräkte ner en massa snö. Då blev jag lat och bekväm. Hmm. Det där är ju helt klart något att ta tag i.
Maten har funkat ganska bra under vardagarna. Jag försöker tänka på portionsstorlek och skrev duktigt de flesta dagarna. Igår var jag på middag och drack en massa vin. På väg hem blev godisautomaten alldeles för lockande och jag tryckte i mig massa choklad. Rätt onödigt, typisk fyllegrej. Idag har jag mått rätt ok, men haft ont i huvudet.
Avslutade jobbet lite stressat i fredags, men annars har det varit ok det med.
Ingen mobil i sängen, det där börjar verkligen bli en vana! En bra sådan!

Nu är det en ganska fullsmockad vecka framöver, så kanske en magträning på tisdag och lite bropromenader får vara verklighetsförankrade träningstankar. Maten kan jag ju försöka sköta också.

fredag 10 mars 2017

Godisfredag

Har fruktremmar på tork i ugnen, mango och hallon, och gjorde just klart sjukt goda "nyttiga" chokladbollar, med mandel, dadlar och lite mandelsmör. Kakao och havregryn också, förstås. Inser att jag skulle kunna gjort dem med mandelmjöl istället för att skålla mandlar,skala och mixa, men lite ska man väl få jobba för godiset. Livsfarliga blev de, smetiga och härliga. Behövs inget köpegodis här inte.
Avslutade veckan på jobbet i lite kaos, eftersom jag gick mitt på dagen, mitt i allt, på chefsnätverk. Men vad skönt det var ändå, för det ger så vansinnigt mycket att träffa mina likar.
Veckan har varit lång, känns det som. Långa dagar, trötta kvällar. Skulle behöva något att se fram emot, en resa eller något, tidigare än i oktober. En spaweekend, hur skönt vore inte det?

söndag 5 mars 2017

Söndagsreflektioner 5 mars

Ingen träning denna vecka, förutom en liten promenad över bron, pga fortfarande utmattad kropp. Nu tror jag dock att kroppen är hyfsat utvilad, så något litet träningspass ska det bli denna vecka. En streamat corepass, om inte annat. Och så minst en ordentligt powerwalk.

Fasen vad sömnen kommer lättare när jag inte fuskar med att ha mobilen vid sängen. Helt klart ett vinnande koncept. Det ideala vore väl att stänga ner en timme innan sänggående, men det fixar jag inte riktigt ännu.

Måendet är ok. Ganska stabilt. Känner mig inte jättepepp, men inte heller ledsen och instabil. Ok, som sagt.

Ätandet.. Jag ska skärpa mig med att skriva upp. Förstår inte att det ska vara så svårt. Nu gör jag det bara. Annars har jag ätit ganska bra. Två semlor i tisdags, men jag hade kunnat äta fler. Har haft ett sug nu i helgen, snodde en av J's peanut buttercups tom, så igår gjorde jag "nyttiga" chokladbollar. Massa kcal i dem med, men bättre än köpegodis i alla fall. Tror det är mens på gång.

Så, vad var bra i veckan då?

  • Lugnt på jobbet, det var skönt. Har kunnat kompa en massa och vilat upp mig. Är nästan klar med grejer som måste vara klara om en vecka.
  • Bio igår, en bra film. Vi klädde upp oss lite, bara för att. Det ska jag helt klart göra oftare.
  • Roligt och inspirerande föreläsning på onsdagens körrep.
  • Träffade trevliga människor på torsdagens inspelning, som dessutom gick snabbt och smidigt.
  • Lugn och skön helg med, för nu, lagom mycket socialisering. Börjar nästan bli trött på att vila mig i form. Bra tecken!


lördag 4 mars 2017

domestic goddess

Var just alldeles vansinnigt huslig och fixade "nyttiga" chokladbollar. En variant med dadlar och cashewnötter, som jag rullade i kokos (samt några i lakritspulver, som ett experiment) och en variant med salta jordnötter och banan. Även de rullade i kokos. Tänkte försöka stävja mitt sockersug med lite mer naturliga grejer, även om de såklart är lika sprängfyllda med energi som vilken chokladboll som helst.
I övrigt vaknade jag vid åtta, låg i sängen till halvtio, gick upp och försökte lösa melodikrysset (damn you moderna sångerskor som jag inte vet vad ni heter) och sen har jag gjort typ inget. Ända tills jag var huslig då, förstås. Precis som det ska vara en lördag.

fredag 3 mars 2017

vardagsbetraktelse

Äntligen fredag. Det har varit en lång, om än ganska lugn, vecka. Fast idag tog jag bara slut. Vid kl ett hade jag noll och ingen energi eller inspiration kvar. Jag bestämde mig för att kompa ut tidigt, bara för att jag kunde. Kom hem och slocknade i soffan. Under tiden jag snusade sött passade J på att skura badrummet, eftersom jag sa igår att det vore skönt om vi städade idag,för att slippa tänka på det resten av helgen. Sen drog han iväg och hämtade biobiljetter till imorgon. Nånstans där vaknade jag till och har faktiskt dammsugit, fixat köket, skurat bitvis och satt på en tvätt och en diskmaskin. Rätt skönt att få göra det i lugn och ro, hemma själv. Jag är ju nästan aldrig hemma själv, det är så gott som jämt jag som är iväg nånstans.

Nu är det i alla fall färdigstädat, jag sitter i soffan med en ramlösa, lyssnar på jazz och bara... njuter av ensamheten. Fast nu piper tvättmaskinen att den är klar. Typiskt. Äsch, jag kan nog ignorera den ett tag till.

söndag 26 februari 2017

söndag igen

Så blir det söndag igen. Söndag efter en tredagarshelg känns inte lika motig och jag hoppas att ljuset, vitaminerna och sista penicillintabletten tillsammans ska göra så att orken kommer tillbaka.

Vi besökte en utställning idag. Jag tyckte den var bra, J tyckte den var sådär. Han är svårimponerad och ibland blir jag så trött på det. Önskar att han också kunde förundras, imponeras, gilla. Samtidigt så är det ju han. Han tycker som han tycker och så måste det få vara. Jag vet ju det.
Efter utställningen gick vi och fikade och jag glömde min mobil. Det upptäckte jag inte förrän på tunnelbanan hem, men som tur var hade de hittat den. Jag får åka och hämta den imorgon efter jobbet. En onödig resa, men där får jag för att jag är ouppmärksam.

Imorgon börjar jag på allvar. Min hälsoresa. Minus massa kilo, plus massa kondition och ork. Inget spring just nu, ska bygga upp kroppen igen först med styrka och promenader. Lite spinning för flåset. Mindre mat, mer grönt. Kontroll i form av matdagbok. Ska väga och mäta imorgon, för att kunna se olika skillnader. Första etappen är fram till första helgen i maj. Andra till oktober, sen ska det bevaras, eller hur man säger. Trött på att inte komma i kläderna, trött på att grina illa när jag ser mig själv på kort.

söndag 19 februari 2017

reflektera mera

Precis nu upptäckte jag att mitt tangentbord till paddan går att ta loss från fodralet. Ett år efter jag köpt det. J blev inte lika impad som jag, men så är jag ju inte så jättebevandrad i teknikens under.
Annars har vi en lugn söndag, här i hemmet. Katterna kräver uppmärksamhet som vanligt, J sitter och fixar med sitt vid datorn och jag sitter i soffan med växelvis bok och padda. Skönt. Jag gick till affären förut, utan att gå promenad innan, och blev inte riktigt lika slut som igår. Ett försök till pulled beef bubblar i ugnen och alldeles strax ska jag försöka orka ta tag i lite dammsugning, eftersom jag råkar vara den friskaste i hushållet för tillfället. Jag är även den som har lägst toleranströskel för orangea kattens hår, som virvlar runt överallt just nu. Känns som att han byter päls eller nåt.
Annars städar vi nog ungefär lika mycket. Eller, nä, fan. Jag städar nog lite mer. Det där med toleranströskel igen. Det är typ alltid jag som tvättar. Å andra sidan använder jag fler kläder än han, som oftast är hemma på dagarna. Det är alltid han som tar kattlådan och oftast får ta soporna. Skitsamma, det är inget som stör, om jag inte har lågt blodsocker och är överstimulerad. Säger jag till att det behövs städas, så hjälps vi åt.

Idag är det söndag och då ska jag reflektera. Fast det finns inte jättemycket att reflektera över denna vecka. Ingen träning pga sjuk, inget socialt liv (bortsett från lite körfest, fast orkade bara vara kvar till efter maten) pga sjuk. Hemma från jobbet tors-fre pga sjuk. Psykiskt mår jag dock ganska bra. Vet inte om det är ljuset eller D-vitaminerna som gör det. Skönt är det, i alla fall. Maten har gått ganska bra också, trots sjukdom. Hemmalivet bra. Mycket närhet, mys i soffan. Jag älskar att vi tar på varandra hela tiden. Att vi inte går förbi varandra i köket utan en smekning eller en puss.
Så sammanfattningsvis en ok vecka, trots influensa from hell. Nu håller vi tummarna för att penicillinet verkar snabbt!

lördag 18 februari 2017

till er (kattens) tjänst

Kände mig frisk(are). Gick en promenad på en halvtimme, i samband med apotekbesök. Nu har jag däckat i soffan. Allting är relativt, antar jag. Vi får hoppas att antibiotikan, som jag just hämtade ut, hjälper.
J är också sjuk och har sin peak nu, stackaren. Vi går runt här och hostar och tycker synd om oss själva. Katterna är mest glada för att vi håller oss hemma och kan servera dem mat vid lämpliga tillfällen. Det vill säga ungefär varannan timme. Annars får vi utstå ynkliga jamanden, att bli utstirrade av enorma kattögon och krafsande på diverse dörrar.
Vem var det som sa att hemmalivet blev lugnare när man inte skaffade barn..?

torsdag 16 februari 2017

Sjuk igen. Eller fortfarande.

På väg hem från jobbet, efter ett tappert försök att ta mig dit. När jag kom in genom dörren och satte mig frågade min kollega om jag sprungit. Det hade jag inte, tvärtom. Det var bara att vända och åka hem. 
Innan jobbet försökte jag ta blodprov. Det gick inte heller så bra. Precis när jag klev in på vårdcentralen släcktes lyset. Strömavbrott. Gick inte att göra nånting, så jag hade fastat och missat chokladkakan på körfesten igår för ingenting. 
Konserterna gick bra, förresten. Rösten höll, men helgens aktiviteter bidrog nog till att flunsan envisas att hänga i. 
Nu hörde jag precis på radio att det fortfarande är strömavbrott. Tur att jag inte satt kvar och väntade längre. 
Blä. Hem och bädda ner mig. Ska köpa frukt på vägen och göra en fruktsallad. Vitaminer! Så hoppas jag att andningen kommer igång ordentligt igen snart.

lördag 11 februari 2017

inför konserten

Konsert imorgon. Roligt, men lite frustrerande att vi inte är bättre förberedda. Efter omständigheterna är det dock sjukt bra.
Mamma är här. Vi har varit ute och ätit, indiskt, här i närheten. Hon är nere för konserten imorgon, det är roligt.
Förkylningen lever och frodas. Eftersom jag hade en härligt sexig whiskyröst efter repet i onsdags, tog jag det lugnt på repet idag. Tänker att det är bättre att ha röst imorgon. Nu har jag dessutom glutenmage, uppblåst som en badboll, med massor av luft som ska ut. Inte den fräschaste luften heller. Tur vi har varsitt täcke.

tisdag 7 februari 2017

Gnäll gnäll gnäll

Frisk, eller i alla fall tillräckligt frisk för att jobba imorrn. Dessutom har jag en klipptid bokad och så är det ju kören.. Sen kommer messet. Två personer sjuka imorgon. Jaha. Bara att glömma planeringstid, har ju inte kunnat ha nån på tre veckor, så varför skulle jag få ha den imorgon? Jag lär ju få jobba över, så jag fick avboka klipptiden också. Jäkla skit.
Nackdelen med att jobba på ett litet ställe. Det blir sårbart. Å andra sidan vet jag ju att mycket personal kan betyda ännu fler sjuka.
Ont i magen har jag också. Menshelvete. Och så är jag tjock,så det är lika bra att jag inte klipper mig imorgon. Nu ska jag vänta tills jag har gått ner ca sex kilo. Lifesumappen ska fyllas i minutiöst, jag ska röra mig minst 30 minuter om dagen,som doktorn tjatade om. Just ja,måste lämna prover, på fastande mage. Det får nog bli på torsdag.

söndag 5 februari 2017

Tur att nån är nöjd

Det där med att bestämma sig för att vara frisk gick ju åt skogen.  Stupade hemma i fredags kväll och har tillbringat resten av helgen i soffan, till lilla kattens stora glädje. En liten middag med kvartetten orkade jag med i lördags kväll, men that's it.
Tur jag har flera säsonger av American Horror Story att roa mig med.

onsdag 1 februari 2017

noveller

Jag läser en bok med noveller. Skräcknoveller, vilket tar mig tillbaka till mellanstadiet, då jag slukade allt med Stephen Kings namn på omslaget. Ofta glömmer jag hur mycket jag tycker om novellformatet. En kort, färdig historia. Sånt jag själv skrev, på den tiden jag skrev. Fast inte skräck då. Lustigt egentligen, att novel på engelska betyder roman. Det förvirrade mig en aning, minns jag, innan jag lärde mig skillnaden.
Ikväll läste jag i badet. Jag gör alltid det, fast jag badar mer och mer sällan. Idag försökte jag bada bort en begynnande förkylning. En sån där som svider bakom svalget och kliar i öronen. Nu sitter jag och eftersvettas med en mugg citron och ingefärsvatten bredvid mig.

måndag 30 januari 2017

Tröttman i januari

Idag är det ljust ute, prisa who ever!
I köket på jobbet diskuterade vi just den stora tröttman. Att man ska jobba så hårt att det känns som om den bästa helgen är den då man inte gör nånting alls. Men, sa jag, vi får inte glömma att det är januari. Ljuset, orken, den kommer. Jag väljer att tänka så i alla fall, vis av erfarenheten som 43 år med zombiekänslor, just i januari, ger mig. Det får vara ok att drömhelgen är en då jag inte behöver stiga upp ur sängen om jag inte vill.
Med det sagt har jag börjat med d-vitamin på flaska, i hopp om att bli piggare och få bättre hår och hy. Åh, hår, förresten! Jag ska ju klippa av skiten nu! Inte kort, men en bra bit kortare och förhoppningsvis mer frisyraktigt. Nästa onsdag, jag längtar!

söndag 29 januari 2017

Januari

Så börjar jobbet och så sinar blogginläggen.
Det är januari. jag vet det. Den grå månaden, som suger all energi ur kroppen som en blodigel. Att gå upp, jobba, komma iväg till träningen några gånger och sjunga en gång i veckan tar all kraft jag har just nu. Lägg sedan till att de första två helgerna var fullbokade med, visserligen trevliga, aktiviteter, så jag inte fick mina livsviktiga slöa förmiddagar, så förstår ni.
Härom dagen fick jag tips på d-vitamin på flaska. Jag har köpt och provar, allt för att piggna till.

Hursomhelst. Jobbet kräver massor. Ungefär varannan dag går jag in på Platsbanken och tittar efter sånt jag kan söka. Hittills har jag inte gjort det. Inte ens det jag skrev om förut. Men det är som en tröst, en snuttefilt. Det finns en väg ut, liksom. Jag vet inte ens om jag vill vara chef. Ibland skulle det vara så skönt att bara kunna ringa sig sjuk och låta andra fixa. Slippa bli klämd mellan medarbetare och styrelse, för är det inte de ena som tycker massa, så är det de andra. Eller kanske bli chef på ett lite större ställe, där jag fick vara mer bara chef. Ha en roll, bara. Jaja. Vi fr se. Just idag känns det okej i alla fall.

Hemmalivet är väldigt lugnt, händelselöst nästan, men ganska skönt. Det har varit rörigt, rent städmässigt och ingen av oss har orkat ta tag i det. Som tur var kom en kompis till J på besök i helgen, så vi var tvungna att röja. Vilken skillnad det är i min själ när det är städat. Ska försöka hålla det såhär ett tag nu.

Jag har lyckats hålla fast vid min tanke att reflektera över veckan. Det är bra. Det ska jag för övrigt göra nu.

torsdag 19 januari 2017

Recap

Nästan ett inlägg om dagen när jag var ledig, och sedan... Inget! Orken finns inte riktigt. Inte tiden heller, särskilt inte nu när jag inte ska ha skärmtid i sängen längre.
Hursomhelst, det rullar på. Jag mår upp och ner, som vanligt. Har haft lite tuffa dagar på jobbet, antagligen mest pga egna demoner. Jag har lyckats träna hyfsat regelbundet och fått ok med sömn. Ibland har blodsockret sjunkit och då har J fått ta lite smällande i skåpsluckor och slamrande med disk. Det är ju inte alltid det hänt så mycket hemma under dagen och jag kan väl tycka att jag inte ska behöva göra allt när jag kommer hem. Särskilt inte när jag är nytränad med lågt blodsocker. Men det löste sig det med.
Vi har det väldigt bra, faktiskt. Känns så skönt att komma hem och bara sitta i soffan, nära, och titta på någon av våra serier. En sån liten sak som att han gör i ordning min tekopp utan att jag bett honom. Lapparna på köksskåpet på morgonen.
Det är fint.

söndag 8 januari 2017

Mål

Jag har ju tänkt att jag inte ska ha nyårslöften, utan mer årsmål. Ett mål, egentligen.
Balans.
Balans mellan arbete, hobby och jag.
Inte göra mer än hundra procent, som en klok kollega sa en gång.
Så jag tänker så här. För att nå balans måste jag aktivt göra saker. Jag kan inte bara fortsätta som förut och förvänta mig att det ska bli annorlunda, aka Einsteins definition på galenskap. Nej. Jag har några idéer.
1. Avsätta tid varje helg, företrädesvis söndag, för reflektion över veckan som varit och den som komma skall. Titta på vad som funkat bra, när jag mått dåligt, när jag mått bra, har jag stressat och i så fall varför.. Reflektion, som sagt.
2. Inte jobba över. Om jag inte absolut måste och i så fall försöka se till att få ut tiden samma vecka. Det jag gör ska rymmas under 40 timmar. Gör det inte det är det för stor arbetsbelastning och det ska märkas.
3. Träna regelbundet 2-3 gånger per vecka. Kondition och yoga. Inte tulla på det, för det får mig att må bra i långa loppet, även om jag där och då vill hem till soffan.
4. Få tillräckligt med sömn, helst ca sju timmar per natt.
5. Äta bra mat. Undvika gluten och vitt socker, som uppenbarligen stressar min kropp.
6. Pussas mycket. Vi har ärligt talat inte så mycket sex just nu. Både J och jag mår lite sådär, har en inre stress och mina tabletter tar ju dessutom bort ganska mycket sug (sen är det ju kul när man väl är igång, ändå). Men vi rör väldigt mycket vid varann. Vi kramas, pussas, hånglar, sitter nära i soffan, smeker varann när vi går förbi. Så det får vara så nu, jag tänker inte stressa upp mig över det också, inte så länge jag känner närheten.
7. Säga nej. Utan dåligt samvete.

Egentligen är den första punkten den allra viktigaste, eftersom det är där jag reflekterar över hur det gått med det övriga. Den ska aldrig någonsin göras avkall på. Vet jag att det är lite tid på söndagen, så gör jag det på lördagen. Kanske landar några av reflektionerna här, vi får se. Om det känns intressant att dela med mig av dem.

fredag 6 januari 2017

ännu en dag i soffan

Jag kom försent till gymmet idag. Alltså, försent för att hinna springa innan yogan. Sängen var sådär galet skön igen. Straffet för det är att jag får släpa mig till gymmet imorgon också, för springpasset.
Efter yogan kom jag hem till en hyfsat nyvaken J, som suttit uppe och jobbat halva natten. Vi åt frukost, om man kan säga så kl ett, han satte sig och jobbade igen och jag tog tag i tredje säsongen av SKAM.
Det går ju inte att komma ifrån att det är en väldigt bra serie. Ungdomar och norska till trots. Jag gillar tredje säsongen bäst hittills, som de flesta andra verkar göra. Andra säsongen var bra, men så jäkla smärtsam att se. Förmodligen för att den ligger närmare mig själv. Isak kan jag ha mer distans till, samtidigt som jag känner med honom. Många spontana leenden. Jag har nåt eller några avsnitt kvar, men dem hinner jag inte se, för vi ska på bio.

torsdag 5 januari 2017

Soffan och jag. Och katten.

Äntligen kom den där dagen.
Jag sov länge, som vanligt. Klev upp och har sedan dess slasat runt i nattlinne och tofs i håret hela dagen. Tillbringat syndigt mycket tid i soffan med katten och andra säsongen av SKAM. Den var bra, men psykiskt jobbig. Mitt i nånstans var jag tvungen att äta upp halva marsipangrisen som är kvar, bara för att klara av att fortsätta titta. Imorgon släpps tredje säsongen på SVT play, tjohej!
Fast det blir inte riktigt lika slappt imorrn. Det är träningsdags, springa och yoga, sedan ska vi ta oss till posten och så småningom till och med dra in till stan, på bio. Värsta stressdagen! Nejdå. Jag ska nog försöka få in lite nottraggling dessutom.

En annan grej ska jag göra med. Söka ett jobb. Inte för att jag nödvändigtvis vill byta, men det är mer "chefigt", mindre totalansvar och kortare resväg. Och jag vill väl se lite hur jag ligger till på marknaden. Jag söker. Inte mer än så. Förmodligen får jag inte ens ett personligt svar.


onsdag 4 januari 2017

Det lättar

Det där med att gå upp tidigt och dra till gymmet gick det väl sådär med. Sällan har sängen varit så perfekt mjuk och fast samtidigt, temperaturen under täcket så perfekt och kuddarna så lagom fluffiga. När dessutom snön yrde som besatt utanför fönstret gjorde jag valet att ligga kvar. För att jag kunde.
Sedan gick jag faktiskt och tränade ändå, men då hade klockan hunnit bli ett. Vi är inga morgonmänniskor varken jag eller J. Dessutom tror jag att jag behövde sova. Lite knas, två dagar in på jobbet och jag är helt slut. Jag får ta den här terminen och sedan utvärdera, är det värt det? Frågan är ju bara vad jag skulle göra istället.
Lilla pappa har fått åka hem. Det ser bättre ut för tillfället och det verkar som att de kan vänta med operationen tills i februari. Det är en sådan oerhörd lättnad.
I övrigt har jag mest legat i soffan och tittat på Skam, som alla andra. Det är skönt, så underbart skönt, att inte ha några måsten. Att jag dessutom har fyra dagar kvar, ljuvligt!
Livet känns alltså lite lättare just idag.

tisdag 3 januari 2017

dags för teflon igen

Jobbet. Medarbetaren, som inte vill ha ansvar, fast ändå vill det, men isåfall ha mer betalt. Fast jag menar att det ingår i jobbet att ta ansvar. Och visst, jag hade inte riktigt kläm på att jag borde haft lönesamtalet redan förra våren, eftersom budgeten redan var satt i höstas. Det var liksom ingen som sa, jag har fått lista ut det själv (efter år av undermåliga lönesamtal, som inte varit några egentligen). Och nu vet jag, gör om, gör rätt.  Jag lär mig. Ingen kan säga att jag inte är förändringsbenägen och öppen. Faktiskt. Förresten hade hon inte fått mer ändå, ökningen var rätt hög.
Jag vet att jag inte är perfekt eller färdig som chef. Det blir man aldrig ens. Men som sagt, jag lär mig och jag försöker. Försöker nog vara lite för sjysst ibland, som nu när jag gett alla ett lite sjysstare schema under julen. Bjudit på några timmar. Kommer inte hända igen. Tyvärr är det väl så, att mycket vill ha mer.
Och så känner jag mig usel ändå. Dålig, inte bra nog. En bluff som snart kommer avslöjas.
Fast jag vet ju. Jag åt ingen lunch idag. Och med pappa på sjukhus, jag är hudlös.

Hem, prata av mig redan i hallen. Gråta en skvätt. Snart äta lasagne, titta på film. Gå till gymet imorrn bitti och springa av mig. Njuta av den sista ledigheten, utan att låta den färgas av dumma tankar. Teflon.

måndag 2 januari 2017

Inte så bra start

Direkt efter jobbet möter jag upp J och vi åker till sjukhuset. Där hittar jag min lilla pappa i dagrummet, klädd i sjukhuskläder och med slangar och pipande dosor på sig. Han behöver egentligen opereras. En rutinoperation, men eftersom han äter blodförtunnande kan rutinen bli något mycket värre än så. Förhoppningsvis lugnar det ner sig och operationen kan vänta till slutet av januari, då det är ok att plocka bort den blodförtunnande medicinen. Gör det inte det.. Då är det bara att hålla alla tummar och tänka alla goda tankar som finns. Imorgon vet vi mer.
Jag är inte på långa vägar beredd att klara mig utan min far ännu. Han har så mycket kvar att ge, att göra.
När vi satt där och pratade med pappa, om eventuell operation, kunde jag inte låta bli att tänka på den där gången för fem och ett halvt år sen, då jag senast satt på ett sjukhus och väntade på utgången av en operation. Visserligen en helt annan situation, men tankarna kom ändå.
Nu hoppas vi på bättring och senarelagd operation. Så ska det bli. Punkt.