fredag 30 september 2016

Ledig dag

Lite dåligt samvete har jag idag. Ledig dag och jag har gjort.. Ingenting! Vilket totaly var planen, men ändå känns det som att jag borde varit nyttig/duktig/effektiv. Desto viktigare, antar jag, att verkligen fullfölja planen. Nu sitter jag och kollar nya låtar, gör lite research och spelar fåniga spel på datorn. J är och spelar spel hos en kompis. Jag var medbjuden, men tackade nej. En egen kväll hemma var alldeles för lockande.

Jag pratade förresten lite med J förra helgen, om vad jag funderar på (ang förra inlägget) och nu känns det lite bättre. Skönt med transparens. Det är ju det jag alltid varit så dålig på.

Åh vad jag behövde den här lediga dagen, hörni. Har varit sjukt trött och galet less på jobbet. Hoppas lite lust kommer tillbaka nu.

fredag 23 september 2016

Så gott jag kan

Fredagkväll framför dataskärmen. Helt ok, faktiskt. J är hos en kompis, vi var och fikade efter jobbet. Mitt jobb. Han har ju inget, just nu. Hans bransch är ganska smal och det är inte lätt att få jobb, inte alls. Inte ens med 15 års erfarenhet. Det tär. På mig med, eftersom jag är som jag är. Känner in och smittas. Blir låg, när jag egentligen önskar att jag bara kunde vara uppmuntrande och glad, säga de där orden som gör det lättare för honom. Fast jag vet att det inte går och att det bästa jag kan göra är att bara finnas här. Så då gör jag det. Så gott jag kan.

måndag 19 september 2016

Allt löser sig

Jomen det blev bättre. Förstås. Ligger i sängen nu, under duntäcket och myser. Jag har fått skratta som en tok, med rinnande eyeliner och allt.
Och nu kom mensen.

det är inte min dag idag.

Vilken jäkla skitmåndag.
Började egentligen redan igår kväll, då vi kom på att vi ska på show ikväll. Roligt, iofs, men min planerade träning blir det ju knas med. Att jag redan haft ångestont i bröstet av nån anledning jag inte ens vet, att min kära sambo inte mår så bra av att vara ofrivilligt ledig, gör ju inte saken bättre.
Sen kommer jag till jobbet.
Sjuka vikarier och neggiga kollegor. Filtret pajar och jag fräser ifrån. Sen mår jag dåligt över det, såklart. Nu vill jag bara att den här dagen ska ta slut.

söndag 11 september 2016

Tempo

En hemsk upptäckt har gjorts. Uppenbarligen springer/går jag i samma tempo som dansbandsmusik. När jag var ute idag, på första passet av Runkeepers "Beginners 5K", så kopplade jag in Spotifys "my running mix", som känner av tempot du har och väljer musik utefter det. Det var väldigt mycket dansband i min mix. Bara det är ju en motivation att springa fortare.

Ja, som ni hör har jag börjat om igen. Eller fortsatt, kanske. Hursomhelst, det funkar liksom inte med de här extra 10 kilona. Jag tycker inte alls om hur jag ser ut. Plus att jag svettas hela tiden, det är varmt med ett extra fläsklager! Så nu blir det 5:2 och träning fram till jul, så får vi se hur mycket som försvunnit. Vet inte om det är något som är annorlunda nu, varför jag skulle klara det just denna gång, men jag har bestämt mig för att jag gör det. Så nu är det så. Innan jul har jag gått ner 10 kilo. Punkt.

Livet är... Intensivt. Det är därför jag behöver träningen också. Jobbet är intensivt, men ganska roligt. Kören är intensiv, men också rolig, jag har en lust som var längesen jag kände. Tänk vad det kan göra att bli av med så mycket negativ energi, som det faktiskt var på slutet med vår dirigent. Jag är fortfarande jävligt förbannad och ledsen över hur hon väljer att avsluta detta, men det är som det är. Ingenting jag, eller någon annan, kan göra. Bara se till att vi har ryggen fri och känner att karmakontot är ok. Hemmalivet är inte så intensivt, men bra. Vi har haft besök från Västkusten hela helgen, väldigt trevligt, men rätt skönt att vara bara vi igen. Jag har bytt ut galgar i garderoberna, tvättat, vi har kollat lite tv-serie, jag har sprungit och nu står J i verkstan och borrar på nåt. Jag ska väl hoppa in i duschen och koka lite soppa till 5:2 dagarna.

lördag 3 september 2016

lördag gör jag ingenting, ingenting..

Precis så. Det mest produktiva jag gjort idag är att klara en jobbig bana i Farm Hero Saga.
Fast jag behövde det.
Egentligen skulle jag sprungit Tjejmilen idag. Andra loppet i år jag var anmäld till och missade. Formen är kass och jag skulle förmodligen skadat mig om jag sprungit, men det svider ändå lite. Jag vill verkligen komma igång med löpningen, men det tar emot när jag vet att jag måste börja om från noll. Samtidigt.. Börjar jag nu kommer jag ju upp fortare. Inget blir bättre av att jag sitter i soffan och tycker synd om mig själv.
Sagt och gjort! Jag börjar imorgon! Nu är det bestämt.

Annars bara flyter det. Jobbet är intensivt, men ganska roligt.Sen kommer jag hem, äter och sover. Jag är nog inte världens roligaste sambo just nu. Särskilt inte som det spiller över på helgen. Imorrn är dock planen att promenera till en skördemarknad i närheten, så nåt mer än att bara titta på tv-serier blir gjort denna helg.

Eller, i och för sig. Det händer stora saker i kören. Vår dirigent sedan 13 år har slutat. Det finns många skäl, några sannare än andra. Det är vansinnigt sorgligt på många sätt. Hon var inte bara min dirigent, hon var min vän också (även om vi inte umgåtts privat på senare tid) och jag är en annan människa mycket på grund av henne. Samtidigt så är jag prosaisk. Det som händer händer och det kommer bli bra. Annorlunda, men bra. Vi har så många talanger och så mycket kunskap inom kören och jag ser fram emot vad som komma skall, även om jag sörjer de år som varit. Nej, inte sörjer. Mer nostalgi än sorg.
Det har varit fantastiskt. Det kommer att bli fantastiskt.