Kände mig frisk(are). Gick en promenad på en halvtimme, i samband med apotekbesök. Nu har jag däckat i soffan. Allting är relativt, antar jag. Vi får hoppas att antibiotikan, som jag just hämtade ut, hjälper.
J är också sjuk och har sin peak nu, stackaren. Vi går runt här och hostar och tycker synd om oss själva. Katterna är mest glada för att vi håller oss hemma och kan servera dem mat vid lämpliga tillfällen. Det vill säga ungefär varannan timme. Annars får vi utstå ynkliga jamanden, att bli utstirrade av enorma kattögon och krafsande på diverse dörrar.
Vem var det som sa att hemmalivet blev lugnare när man inte skaffade barn..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar