lördag 20 maj 2017

Bergochdalbana

Det är spännande hur upp och ner det går. Hur jag ena dagen inget hellre vill än att få ett nytt jobb, andra dagen känner mig hemma och tänker att jag har det väldigt bra. Men det är väl så livet är? Vi pendlar mellan att vara nöjda med det vi har och att vilja något helt annat. 
Jag sitter i Liljeholmen och väntar på J. Har gått mina promenader, okej inte fullt två timmar, men väldigt mycket mer än jag gått förut. Har varit och sjungit lite, stöttat kören inför Vegasresan. Känns bra, eftersom jag hade migrän senaste repet och stannade hemma. Det var illa. Jag hade tänkt gå hem från jobbet, men folk ringde sig sjuka, så det gick inte. Istället fick jag sova i två timmar i personalrummet. Det hjälpte såpass att jag överlevde dagen. Sockermigrän. Kroppen gillade inte riktigt att jag ströp allt socker så plötsligt. Jag trodde inte att det skulle bli så illa, jag har ju dragit ner tidigare, men det visade sig vara skillnad på det och att ta bort allt. Jag äter ju inte ens frukt nu. Hemskt, men nu blir det väl bara bättre. Jag känner mig redan slankare, även om jag fattar att det nog egentligen inte blivit så stor skillnad på en vecka.
Annars går jag mest och väntar på svar från det där jobbet jag sökte. Det som kändes så himla bra, fast ju längre tiden går ju osäkrare blir jag. Tänker att jag inte var bra nog, att de kommer välja nån annan. Fast egentligen, väljer de nån annan slipper jag ju få ångest över att säga upp mig.
Nu ska jag köpa ett nytt tangentbord till jobbet. Hällde kaffe i det gamla i fredags. Det blev intressanta ord när jag försökte skriva på det efter det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar