när det blir bra

En sån där helg som blev så himla bra.
En fredag när vi liksom bara är. Han köper hem indiskt på väg från jobbet. Vi äter i soffan och börjar på en ny serie. En vi väntat på. Den stora tröttman infinner sig runt elva och vi stupar i säng.
Sover ut på lördag morgon, efter att ha varit uppe och matat katterna runt halvåtta. Den lilla katten vet precis hur han ska lägga sig och gosnafsa på mina fingrar för att jag ska vakna. J steker pannkakor, amerikanska åt honom, bananpannkakor åt mig, medan jag köper kaffe nere på närmaste affären.
Vid ett sätter vi oss i bilen och styr kosan mot Norrköping och en utställning. Efteråt tar vi en extrasväng förbi det berömda glasscafeet i grannstaden.
Väl hemma är vi trötta och det har blivit sent, så vi faller för lättast möjliga och hämtar thaimat. Mer tid nära i soffan, som utvecklar sig till mer närhet och vi byter rum.
Idag åker han tidigt ut till flygplatsen, ska iväg med jobbet, men kommer hem igen då det strular med biljetterna. Åker inte förrän senare och vi hinner med att bara vara. Och vara nära. Den biten blir aldrig tråkig med honom. Tre år senare och fortfarande ingen slentrian.
Nu sitter jag i köket, i träningskläder, och tittar ut på svarta moln och droppar som börjar falla. Inser att det nog inte blir nån joggingrunda, som jag tänkt. Om det inte blåser över inom någon timme.
Men det är ok vilket som. Jag kan springa imorgon. Kanske till och med hem från jobbet.
Nu ska jag bara laga mat och tända ljus och njuta av minnet av en näst intill perfekt helg.