torsdag 28 februari 2019

Long time no blogg

Jag antar att det inte direkt är någon som läser här längre. Eller, går in och kollar, eftersom jag inte skrivit på ett halvår, typ.
Det är egentligen inte det att jag inte har nåt att skriva, mer att det inte är samma sak längre. Som sagt, läser nån ens? Och om inte, är det då värt att skriva? Samtidigt som det är lite (mycket) för min egen skull, som nåt slags minnesdokument.
Hursom, livet går sin gilla gång. Jag har börjat på mitt nya jobb och tycker det är fantastiskt roligt varannan vecka och är frustrerad och trött på mänskligheten varannan. Som vanligt i det här jobbet, men med skillnaden att jag faktiskt jobbar med en chef som ser på ledarskap på samma sätt som jag gör. Vilket är sjukt positivt.
Familjen har utökats med två små kattgalningar. Det var också en historia för sig, vi skulle skaffa en till att börja med. Sen fick vi inte det, eftersom katthemmet vill att hemmavarande katt ska vara yngre än fem år. Då började vi titta på blocket och när vi väl hittat en liten där kom vi på att vi ju nu hade en katt under fem, så.. Första katten hade inte hunnit bli ombokad, så there it goes.
Vi har köpt ny bil, helt fel i dessa klimatorostider, men sjukt bekvämt när man ska till veterinär på andra sidan stan, alternativt sena kvällsrep. NY bil, jag skojar inte. Den var inte gratis. Eller är.
Idag vaknade jag med migrän, så jag har tagit en hemmadag. Ska öppna jobbdatorn lite senare och kanske få nåt vettigt gjort.
Jag har tittat på GLOW. Har ni tittat på den serien? Om inte, gör det! Jag sörjer att jag sett klart båda säsongerna. Den var grym! Sköna karaktärer, lagom långa avsnitt (30 min), lagom med drama för att hålla spänningen uppe. Se den.
Det var väl det hele, för nu. Får väl se om det är nån som läser det här och om det känns värt att börja skriva lite mer regelbundet igen.

söndag 9 september 2018

Val

Jag ser statusar på Fejan och på Instagram. Bilder med röstkort i högsta hugg, på valsedlar i valbåset.
Även jag har gjort min plikt och min förbannade skyldighet idag. Det var kö när jag kom fram till vallokalen. Lång kö. Det gladde mig, även om jag inte blev förvånad. Jag bor ju i ett hipstermecka, ett gentrifierat område med många utbildade och "medvetna". Jag tror och hoppas att SD inte vinner speciellt mycket mark just här.
För första gången taktikröstade jag i riksdagsvalet. Känns sådär, men alternativet riskerar att bli så enormt mycket värre.
Nu är det bara valvakan kvar. Låt oss hoppas att vi inte behöver vakna med tunga hjärtan imorgon bitti.

onsdag 5 september 2018

Han har åkt

Sitter här i soffan, där en sensommarförkylning hållit mig gisslan de senaste dagarna. Ensam i lägenheten. För en liten stund sedan följde jag honom ner till taxin. Tio dagar ska han vara borta. Vi har varit ifrån varandra så länge förut, men då är det jag som rest. Jag har aldrig varit själv hemma så länge sedan vi träffades.
Men det känns okej. Det är fint att få längta.

söndag 26 augusti 2018

när det blir bra

En sån där helg som blev så himla bra.
En fredag när vi liksom bara är. Han köper hem indiskt på väg från jobbet. Vi äter i soffan och börjar på en ny serie. En vi väntat på. Den stora tröttman infinner sig runt elva och vi stupar i säng.
Sover ut på lördag morgon, efter att ha varit uppe och matat katterna runt halvåtta. Den lilla katten vet precis hur han ska lägga sig och gosnafsa på mina fingrar för att jag ska vakna. J steker pannkakor, amerikanska åt honom, bananpannkakor åt mig, medan jag köper kaffe nere på närmaste affären.
Vid ett sätter vi oss i bilen och styr kosan mot Norrköping och en utställning. Efteråt tar vi en extrasväng förbi det berömda glasscafeet i grannstaden.
Väl hemma är vi trötta och det har blivit sent, så vi faller för lättast möjliga och hämtar thaimat. Mer tid nära i soffan, som utvecklar sig till mer närhet och vi byter rum.
Idag åker han tidigt ut till flygplatsen, ska iväg med jobbet, men kommer hem igen då det strular med biljetterna. Åker inte förrän senare och vi hinner med att bara vara. Och vara nära. Den biten blir aldrig tråkig med honom. Tre år senare och fortfarande ingen slentrian.
Nu sitter jag i köket, i träningskläder, och tittar ut på svarta moln och droppar som börjar falla. Inser att det nog inte blir nån joggingrunda, som jag tänkt. Om det inte blåser över inom någon timme.
Men det är ok vilket som. Jag kan springa imorgon. Kanske till och med hem från jobbet.
Nu ska jag bara laga mat och tända ljus och njuta av minnet av en näst intill perfekt helg.

tisdag 7 augusti 2018

normalläge

Äntligen ger den omedelbara värmen med sig. Jag kan gå ut i långkjol och T-shirt utan att det rinner längs med ryggen.
Hade som mål att gå upp lite tidigare denna vecka. Hinna med saker, vänja mig vid att komma upp. Men det har gått sådär. Jag sover som bäst vid sju-åttatiden på morgonen. Sängen är obarmhärtigt skön, temperaturen i rummet perfekt. Katt som ligger på mig och effektivt hindrar mig från att stiga upp, både med sin tyngd och sin oemotståndliga gullighet.
Upp kom jag så småningom, trots allt, och in till stan på lunchmöte. Planering av första repet. Tänk om jag fick ägna mig lite mer åt sånt och lite mindre åt jobbet?
På vägen hem trillade jag in i några affärer och blev nån tusenlapp fattigare. Mest på reakläder, så det må vara hänt.
En dag kvar av semestern. Sen drar det igång. Målet är i alla fall att behålla balansen. Planera in tid för reflektion. Se till att orka. Jag är inte till nytta för någon om jag jobbar ihjäl mig, även om gudarna ska veta att jag skulle kunna.

söndag 5 augusti 2018

Borta bra, men hemma..

Andra dagen på Orust. Igår blev det en tur till Marstrand. Vi lekte turister för fulla muggar, gick naturstig och tittade på grottor och offerstenar. Sen letade vi efter finglass, alltså något lite mer lokalproducerat eller gelatoaktigt. Det fanns icke. Inte heller i den lilla pittoreska gästhamnen, som ligger närmast här, fanns det något annat än SIAglass. Inget ont om den, den ör väl ok, men..? Uppskattar folk inte finglass här? Hemma finns det ju i var och varannat gathörn.
Nåväl. Idag åker vi hem. J har inte kunnat sova. Första natten var det för trångt. Jag hade också svårt att somna, men hade tagit EB tablett, så när jag väl somnade gick det bra. Inatt hade vi tagit fram en luftmadrass, som han låg på, men det funkade inte heller bra. Jag sovi sängen och sov hur bra som helst.
Det är skönt att komma iväg, men skönt att komma hem också. Jag hoppas det blir lite svalare. Planerar städning och förberedelser inför hösten. Behöver balansera lite bättre, så jag inte måste ägna en hel dag varje helg enbart åt återhämtning.


lördag 4 augusti 2018

Roadtrip

Sverigesemester på västkusten. Inklusive katter, som skötte sig ovanligt bra på resan ner.
Hittills har vi mest ätit hamburgare och kollat film, samt lyckats missa att köpa kattsand två gånger. Tredje gången gillt! Nu ska vi, så snart J kommer tillbaka från tredje rundan till affären, åka och turista lite i Marstrand. Jag hoppas det finns glass. Imorrn blir det troligtvis lite segling. Älskar havet!