Teflon

Jobbiga samtal på jobbet. Teflon.
Det rinner av.
Känslan av att inte duga, inte vara bra nog. Teflon.
När jag går i försvar när jag får, i mitt tycke ganska obefogad, kritik. Teflon.
Känslan av att vara ensam i min roll på jobbet. Teflon.

Jag har utvecklingssamtal med medarbetarna på jobbet. Det går bra. Vi pratar öppet, jag ger kritik, får kritik, tar till mig, diskuterar. Det känns bra. Så kommer sista samtalet. Jag får höra att, "om vi ska prata klarspråk", att jag är svår att prata med, för att jag reagerar starkt. Jag ber om ett exempel och får ett, två månader gammalt, där jag anklagas för att ha "fått spel och skrikit" som svar på en fråga. Jag minns tillfället. Vi är kort om folk, jag mår inte så bra, men kämpar för att hålla humöret och andan uppe. Jag får en, i mina öron negativ och lite anklagande fråga och jag fräser till. Svarar snäsigt, absolut, men skriker inte. Är bara så fruktansvärt trött på den negativa attityden från just denna person. Och det är här jag gör felet,. Jag går i försvar och säger just det. Att jag minns tillfället och om vi nu ska prata klarspråk så upplevde jag henne negativ och gör så ibland.
Hon bryter ihop. Stänger sig totalt. Förstår inte alls hur jag kan se henne negativ. Hon har aldrig sett sig så. Jag får försöka mildra, talar om att jag uppskattar henne som person och kollega, det är bara när hon blir stressad som den negativa sidan kommer fram.
Missförstå mig rätt, jag ångrar inte vad jag sa. Bara hur jag sa det och att det var i affekt. Och nu har jag ångest över det, samtidigt som jag är förbannad och ledsen över att det känns som att arbetsgruppen inte jobbar med mig utan mot mig. Att de vill att jag ska styra allt och när jag inte gör det vet de inte vad de ska göra och inget händer.

Jag håller ihop på jobbet, jobbar på bra till och med. Men bryter ihop när jag kommer hem och J får plocka ihop bitarna. Pratar ännu mer med kvartettjejerna sen. Får feedback och råd.

Så jag får börja styra mer. Peka med hela handen. Bestämma ansvarsområden. Tänka mer som med barnen. Nu är jag extra glad att jag ska på kurs torsdag och fredag.
Och vad är det värsta som kan hända? Att jag säger upp mig? Jobb finns alltid.

Så. Teflon. Allt rinner av. Inget fastnar. Jag väljer teflon.