När jag tittade på telefonen, efter ett synnerligen trevligt sätt att vakna på i förmiddags, hade jag fått ett meddelande. En dejt från några år tillbaka, grannen, som dumpade mig för att han inte tyckte att jag ville ses tillräckligt ofta och som hörde av sig nån månad senare och föreslog att "vi ju kunde ses då och då och ha det lite mysigt". Jag tackade nej, som ni säkert minns. Han var det, som messade imorse. Undrade om jag kom ihåg honom och om jag ville gå en promenad i solen eller ta en öl. Om jag inte svarade skulle han förstå att jag inte var intresserad.
Fantastiskt. Vilket intryck jag måste ha gjort på honom ändå. Men allvarligt, hur är man funtad när man messar en tjej som man träffade tre-fyra gånger för tre år sen?
Jag måste erkänna att längst därinne sitter en liten skadeglad Antoinette. Haha, du dumpade mig, men nu är det jag som sitter med det längsta strået. Större än så är jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar