På ett yogapass, för första gången på jag vet inte hur länge. När jag sitter där på mattan och twistar mina stela leder, så inser jag att det inte bara är stelhet som hindrar mig. Det sitter nåt i vägen. Plötsligt blev de så tydliga, de där extrakilona som smugit sig på. Kärlekskilona, för att det helt enkelt är jäkligt trist att räkna kalorier när man äter tillsammans med den man är kär i. För att det är svårt att motivera sig att ta den där extra svängen till gymmet, när han väntar hemma i soffan.
Men nu är det nog. Både för att det inte är lika roligt att klä av sig naken när det veckar sig både här och där och för att det sitter ivägen när jag yogar. För att inte tala om att jag inte har råd att köpa nya kläder om jag växer ur de jag har, och det är nära nu.
Dessutom är det, även om gymkortet är svindyrt, billigare än terapi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar